Katarina Mårtensdotter

Profetsläktens ursprung

Många Norsjöbor härstammar från den vittgrenade s k profetsläkten, vars kända anor på fädernet går tillbaka till Daniel Malm, som enligt husförhörslängder var född 1750 i Böle i Skellefteå. Modern hette Katarina eller Karin Mårtensdotter. Fadern var okänd.

Vid den här tiden var det straffbart att föda barn utom äktenskapet. Av domböckerna framkom att Karin Mårtensdotter "efter plägad oloflig beblandelse fött oäkta barn". Det var fött en vecka före mikaelihelgen 1749.

Karins berättelse

Vid tingsrättens sammanträde den 20 oktober samma år uppgav Karin att hon lägrats på älven på väg till kyrkan Söndagen näst före jul året innan. Hon hade tyckt sig känna igen soldaten Abraham Frisk som den som var gärningsmannen. Tingsrätten trodde uppenbarligen inte på denna berättelse och soldaten och hans chef löjtnanten Caspar Fredrich Blomfeldt uppmanades att förhöra henne om hur saken egentligen låg till.

När tinget återupptog ärendet tillfrågades hon om hon legat med Johan Andersson i Böle.
Hon sade sig sig inte minnas när det var, om icke medan Johan Andersson var ogift.

Ett allmänt rykte

Därpå inkallades Johan Andersson som enligt ett allmänt rykte skulle ha haft olovligt umgänge med Karin. Han nekade, men uppgav att han ofta varit hos Karins föräldrar och där blivit plägad. Han hade också först fattat misstanke om att han var far till Karins oäkta barn, men påstod sig ändå vara oskyldig. Han kunde inte neka till att ha haft samlag med Karin, men uppgav att det hänt i hans ungdom medan han var ogift.

Fyra vittnen inkallades, den förste granne till Andersson, de tre övriga hade förut tjänat hos honom.

Gunnar Nilsson berättade att han inte sett något otuktigt förhållande mellan Karin och Johan Andersson, men att han hört sägas att den sistnämnde alltsomoftast varit hos Karins föräldrar och blivit plägad samt haft umgänge med Karin. Vid sådana tillfällen då han kommit hem till hustrun hade han varit ond och elak mot henne, varom det allmänt talats. Johan Andersson hade även sagt till vittnet att "han vore beskyldt hafwa giordt ett hore barn, men at han wä lskulle gifwa Karin femton riksdaler." När vittnet frågade varför han skulle ge honom detta gav Johan inget svar.(Det vanliga böterna för lönskaläge var just 15 rikdaler, förf. anm.)

Det andra vittnet, Jon Bang (?) berättade att även han hört att det emellan Johan Andersson ochKarin varit oanständig bekantskap och samlag samt att Johan nog haft tillhåll hos Karins föräldrar. Under vittnets tjänstetid hos Johan Andersson för två år sedan hade han märkt att denne kom sent hem om kvällarna från Mårten Jonsson. För övrigt hade vittnet inte sett något oanständigt mellan Karin och Johan. Dock hade vittnet hört sägas att Karins bror Lars Mårtenssons hustru Karin Olofsdotter sett Johan Andersson och Karin ligga tillsammans.

Det tredje vittnet, drängen Anders Nilsson, Vittnade likaledes att han hört det ryktas att Johan Andersson skulle ha haft olovligt umgänge med Karin Mårtensdotter. Han hade även märkt att Johan ofta varit hos hennes föräldrar. I augusti 1748 hade han sett att Johan Andersson och Karin Mårtensdotter tillsammans med hennes syster Malin och hennes man, sergeanten Dahlberg, legat i en hölada i Kåge. Där hade också vittnet övernattat, men för mörkret ej blivit varse om Karin och Johan Andersson legat bredvid varandra.

Sedan inkom Anna Johansdotter och berättade att hon under sin tjänstetid hos Johan Andersson en gång märkt, att han vid fäbodarna i Fällbäcken gått och lagt sig bredvid en tjärdal. Han hade varit drucken. Karin Mårtensdotter hade gått och kysst honom samt därpå gått ifrån honom.
För övrigt visste vittnet att Johan varit ute ibland sent på kvällarna och kommit hem drucken, samt även hört det allmänt talas om att han skulle ha haft samlag med Karin.

"På frågan til Johan Andersson hwarför han lofwat Karin penningar? Svarades at han giordt det i lustighet. Karin Mårtensdotter frågades hwarför hon skulle kyssa Johan Andersson då han låg wid tjärudalen? Svarade at hon ville wäcka up honom."

Johan svär sig fri

Målet kom åter upp på vårtinget 1750. Johan Andersson hade då fått behövlig undervisning och förmaning av prästerskapet att ta sig till vara för mened. Men Johan förklarade sin oskuld och svor följande ed:
"Jag Johan Andersson svär…att jag aldrig med kvinnspersonen Karin Mårtensdotter Kiöttsligt umgänge plägat, eller henne med thet barn….som hon åtta dagar före Mikaelimässan siste år framfödt."

Johan Andersson frikändes från ansvar, men Karin dömdes för det begångna lönskalägesbrottet att böta fem riksdaler silvermynt (15 riksdaler kopparmynt) samt två riksdaler silvermynt till kyrkan. Därefter skulle hon undergå enskild skrift och avlösning i sakristian innan hon kunde tillåtas församlingens gemenskap.

Men därmed var det inte nog. Eftersom Karin uppgivit att hon blivit lägrad på sabbaten, vilket var en försvårande omständighet, dömdes hon till ytterligare böter för detta.

Huruvida Johan Andersson betalade Karins böter får vi aldrig veta. Själv hade hon knappast råd till detta. Man kan tänka sig att hennes far betalade. Eljest riskerade hon 14 dagars fängelse, en dom som en annan kvinna fick vid denna tid när hon inte kunde betala böterna.

Förmögna bönder

Karins far Mårten Jonsson torde ha varit en förhållandevis förmögen man. Han ägde Böle nr 9 på 27/64 mantal åren 1725-1750. När Mårten tillträdde hemmanet hade han flyttat dit en byggnad om fem rum och förstuga. Jorden gav fem tunnors årligt utsäde. Mårten hade en tid varit tolvman, d v s nämndeman. Hans son Lars Mårtensson övertog hemmanet. Karin var född 1715 eller 1717. Hon bodde kvar i föräldrahemmet resp broderns hem några år efter barnets födelse. I husförhörslängden noteras sonen Daniel Malm som inhyses! En tid bodde Daniel hos sin moster Sara som var gift med soldaten Per Jonas Berg. Denne stupade 1758 i kriget i Pommern. Sedan gifte Sara om sig med soldaten Olov Nilsson Asplund från Finnfors.

Johan Andersson var född 1714 och son till Anders Nilsson i Finnfors. Han kom till Böle nr 10 som dräng och gifte sig 1740 med änkan Karin Persdotter som var född 1684 och änka för andra gången. Johan var alltså 30 år yngre än hustrun! Senast hade hon varit gift med riksdagsmannen Erik Andersson, död 1739. Hemmanet var stort och försvarligen bebyggt. Det var på 23/32 mantal och gav åtta tunnors utsäde. En barnlös änka med så stort hemman var naturligtvis ett gott parti. Något kärleksförhållande mellan makarna var det nog inte.

Karin och Johan hade antagligen träffats i Finnfors där hon en tid varit piga. De flyttade också till Böle ungefär samtidigt. Kanske trodde de att Johans gamla hustru ganska snart skulle dö och att Karin då kunde gifta sig med Johan. Man får intrycket av att föräldrarna till Karin Mårtensdotter mer eller mindre understödde kärleksförhållandet. Det torde inte ha varit omedvetna om vad som pågick, i synnerhet som det allmänt talades om det i trakten. Eftersom det inte ryktades om någon annan man är det troligt att Johan var far till barnet. Men när detta föddes kunde han inte medge faderskapet. Hans situation skulle då ha blivit omöjlig.

Johan fick vänta länge på att hans gamla hustru skulle dö. Hon dog först 1763 vid nära 80 års ålder. 1768 gifte Johan Andersson sig med Anna Jonsdotter och fick barn med henne.

Daniel Malm flyttade vid vuxen ålder till Norsjö där han gifte sig. På sin ålderdom bodde Karin hos sonen.1782 föddes Daniel Malms son Natanael Danielsson, som senare blev känd under namnet "Profeten" p g a sin bibelsprängdhet och vana att högljutt diskutera med prästerna vid gudstjänsterna.

Moralbegreppet

Hur var då 1700-talets syn på utomäktenskapliga förhållanden? Det är svårt att ge ett entydigt svar. Sannolikt hade kyrkan en strängare syn på detta än allmänheten. Trots allt var sexualitet utom äktenskapet ganska vanligt, det vittnar de många "oäkta" barnen om. Giftermål av kärlek var också ett tämligen okänt begrepp, vilket bäddade för otrohet. Men nog måste Karins och Johans förhållande ha väckt stor uppmärksamhet på sin tid.

Källor: Lilla Skellefteåbladet nr 23, Febr 1996 Hembygdsförenint
Britt-Marie Nordström.
Domböcker för Skellefteå Häradsrätt 1749-1750. Husförhörslängder.
Elof Lindmark: Byarna kring Skellefteåstad. Band 1, Sörböle och Norrböle.
Gunnar Lundström: Profetsläkten från Kvammarn