Präst och faderns adjunkt 1682. Pastor i Silbojock 1697.av 18 barn levde 13 till dess de blivit gifta. Per Fjällström kallades Herr Pehr, han som sände lappmannen Lars Nilsson i döden för innehav av en lapptrumma.Herr Pehr ivrade för införande av kristendomen i lappmarken och lär ha slagit ihjäl en tredskande lapp och bränt en annan på bål då han inte velat låta omvända sig.
Hembygdsföreningens årsbok. "Nybyggare och bergsmän och präster". Av Einar Wallqvist
Petrus Noræus Fjellström f. 4 okt. 1657 i Silbojock,
företrädarens son. Stud. i Upsala 31 mars 1677. Enl. akad.
konsist. prot. 22 aug. 1678 supplicerade »lappen» Petrus Noræus om någon
vidare hjälp, eftersom han icke kan subsistera af stipendio simplici, som
han hafver. H. Höggrefl. Exc. (Universitetskansleren) skattade icke
allenast billigt utan ock högnödigt att hjälpa honom, på det han framdeles
må kunna uppbygga församlingen där på orten, viljandes att han måtte
ännu få ett simplex stipendium till det förra. Han prästvigdes till adj.
åt sin fader 1682 och blef hans efterträdare som khde 1697 samt introducerades
29 jan. följ. år. Liksom fadern gjorde han sig känd för sitt nit
att utrota lapparnas hedniska sedvänjor men förfor härvid många gånger
med onödig stränghet och hänsynslöshet. Belysande härför är ett bref,
som han aflät till superint. M. Steuchius, dat. Piteå 24 nov. 1686. I egenskap
af faderns hjälppräst hade han företagit en resa i fjällen och omtalar
som sin erfarenhet, att de till Silbojock hörande lapparna i allmänhet
öfvergifvit hedendomen, men att det ännu fanns många afgudadyrkare i
närgränsande pastorat. Under färden, som företogs i sällskap med tre
lappar, däraf en länsman och en fjärdingsman, hade man uppsökt en sådan
utpekad nomadlapp Erik Eskilsson från Umeå landsförs. Då hvarken
förmaningar eller hotelser hade någon verkan, förstörde herr Per lappens
afgudaaltare och medtog hans spåtrumma. På återfärden upphanns
prästen af lappen och ett par likasinnade kamrater, hvilka med våld återtogo
trolltrumman. Fjellström omtalar äfven en annan lapp Anund
Thorsson från Turpenjaur, som öppet förklarat sig aldrig vilja öfvergifva
sina hedniska förfäders tro, och slutar sitt bref på följande sätt: »Få nu
dessa två förhärdade människor mer lefva, så må ej någon präst vara ibland
lapparne mera eller något Guds ord, ty dessa förvilla de andra; vore därför
önskeligt att ogräset måtte rensas förr än skördetiden kommer».£ Vid
februaritinget 1687 ransakades denne Erik Eskilsson och dömdes till
höga böter samt lofvade vid påföljande års ting inför nämnden och tre
närvarande lappmarkspräster att öfvergifva sitt afguderi. Ett hårdare
öde vederfors en annan lapp Lars Nilsson i Norrvästerbyn, hvilken för
sitt vidhållande af tron på sina afgudar dömdes till döden och efter kristlig
beredelse af Fjellström på våren 1693 led sitt straff (närmare härom se
Bromé., anf. arb. s. 194-198). Khden afled 15 maj 1706.
Ett par verser ur ett grafkväde vid mannens död hade följande lydelse:
I ödemarken lemnad blifver Men Han, som nåden sin utbreder
Förutan jordiskt understöd Och sina aldrig öfverger,
En ensam, hvilken ödet drifver Han åt en själ nu nåd bereder,
Från gods och hem, från hus och härd, En Hagar uti öknen ser;
För barn tre gånger sex en moder, En mor med sina barn i öknen
Wisst gutos här ut tårefloder. Han hjelper op ur sorgetöcknen.
Lappmarkens Herdaminne
