Av Carl-Oskar Lundström
I "Hernösands stifts herdaminne" av L. Bygdén (III - Uppsala 1925) finns en personskildring över Lars Rangius. Hustruns namn var Anna Eliasdotter Wacker och skall ha kommit från Umeå. Efter makens död 1717 flyttade hon med son och dotter till Norge och gifte sig i Hemnes kyrka 1719 med missionären Arvid Thuresson Bistock. De bodde i Mo i Rana. Anna Vacker dog 1748. Sonens namn och levnadsöde känner jag inget till om. Dottern hette Magdalena Larsdotter Rangia (född ca 1704, död 1739). Hon blev gift i Mo i Rana och hade sex barn. Ett antagande av flera släktforskare är att Rangius och Wacker även var föräldrar till klockaren Olof Laestanders hustru Karin Larsdotter i Arjeplog. Detta är med stor sannolikhet inte så. Karin Larsdotter anges i hfsl vara född 1685, men är sannolikt född något år tidigare. Rangius avslutade studierna för än 1688 var inte prästvigd för än 1691 och sannolikt inte ens gift vid Karin Larsdotters födelse. Men helt säker kan vi givetvis inte vara.
Av Constantinus Lindfors
I början av min släktforskning var jag också inne på att klockarhustrun Karin Larsdotter skulle ha varit dotter till Lars Rangius. Men eftersom han föddes runt 1667 och blev prästvigd 1691 talar det emot att han skulle redan ha gift sig ung. Om Karin nu skulle ha varit en dotter till denne Rangius skulle hon ha hetat Catharina Rangia istället (prästnamn ärvdes på den tiden). Den stora stötestenen är frågan om Karin är född i en svensk eller samisk familj.
Anledningen till att det råder oklarhet beträffande Karins födelseår är att hon noteras i husförlängden vara född år 1685 och död 1749. Hon begravdes i februari detta år och hon anges vara 65 år gammal i dödboken (född 1684). Med enkel uträkning kan hon också vara några månader äldre, vilket leder oss bakåt in på år 1683.
Har dock ett uppslag om en möjlig bror, bonden Hans Larsson i Sundby, Saltdal, Norge som gifte sig med kyrkoherdedottern Anna Fjellström (1685-1736) från Silbojokk. Deras son Per Hansson Wagnberg, länsman på Rognan, Saltdal, gifte sig 1744 i Arjeplog med kyrkoherdedottern Agatha Laestadia. Tidsperioden verkar stämma in och frågan är om Hans Larssons föräldrar är kända samt eventuella syskon? Mer forskning återstår och jag hoppas verkligen att man en dag lyckats snappa upp föräldrarna till Karin Larsdotter.
Lars Rangius bör vara identisk med den "Laurentius Andreae Rangius" som undertecknat några handlingar daterade 1685-1688 i Västebottens läns Landsbok (Erik Nordberg "Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under 1600-talet").
Rangs omåttliga supande.
Några av befolkning hade klagat över hans leverne i församlingen, och i synnerhet vid gudstjänstens förrättande. Därför var han instämd till tinget, och efterskickades nu genom länsmännen Mårten Mårtensson i Umeå by och Jacob Larsson i Wapsten, vilka vid återkomsten berättade att man hittat Lars liggandes i sin säng berusad, vid Tings platsen.Och till svar fick dom att han ej skulle komma till tinget, utan lagt sig att sova igen.
Icke desto mindre anledning av Kung.Majts förordning angående stämmingen vid domstolen av d:19 april 1692 företog sig rätten uti kyrkoherdens H.Måns.Bångs närvaro att förhöra var uti befolkningens klagan skulle bestå i, framropades
1) Klockaren Hans Eriksson i Sorsele, vilken gjorde följande berättelse.
Palm söndagen 1699, innan Lars Rangius gick för att förrätta gudstjänsten hade druckit sig berusad, så när han kommit till altaret, kunde han ej begynna gudtjänsten, fast mindre fullborda, utan Mårten Andersson i Granbyn, måste med hjälp av Hans Eriksson leda och mest bära honom ut ur kyrkan.
Lappmannen Anund Påhlsson i Granbyn och pigan Gunilla , som med Ranguis samtycke skulle vigas på Palmsöndagen, men brudfolket måste med oförättad ärende resa tillbaka.
Samma Palmsöndag skulle dop förättas Sjul Sjulsson barn i Granbyn, men Lars var för berusad och kunde ej förän efter middagen kristna barnet, när han sovit ruset av sig.
Laurentius Rangius, f. i Ranbyn, Sorsele, af
lappska föräldrar. Från Hsands gymn. stud. i Upsala 15 aug. 1688; prästv.
1691; komm. i Lycksele-Sorsele 1693; hitkom som pastor i Silbojock 12
apr. 1709. För någon förseelse pliktade han år 1711 till Arjeplogs kyrka
150 dlr k:mt, som inlevererades af befallningsman Erich Bjur (kb.). Under
åren 1701-13 utarbetade Rangius en öfversättning af Nya Testamentet
till lappska. Denna, som i manuskript förvaras i Upsala Univ. bibliotek
(sign. T 4), är dock enl. prosten P. Fjellströms uttalande£ mycket ofullkomlig,
enär öfversättaren endast behärskade sin egen dialekt och tanken
på en normalisering af lappska skriftspråket vid den tiden ännu icke var
väckt. I ett bref till Hsands konsist. 11 maj 1716 anför Rangius som
svar på gjord förfrågan, att alla predikningar där uppe ske på lappska
språket, men icke psalmerna, och hemställer, att barnen i Lycksele skola
hädanefter måtte vänja sig med de brukeligaste psalmer på sitt modersmål.
Detta förslag fann konsist. välbetänkt och gaf order, att lärjungarna i
lappskolan skulle inöfva lappska psalmer, dem de sedan under skolemästarens
direktion skulle vid gudstjänsten sjunga, hvaraf ock de äldre
i församlingarna småningom kunna fatta lust att göra detsamma. Pastor
Rangius afled i nov. 1717 vid en måltid hos komm. E. Brunström i Skellefteå,
dit han nedrest för att uppbära sin lönespanmål.