Lars Rangius

Ett antagande av flera släktforskare är att Rangius och Wacker även var föräldrar till klockaren Olof Laestanders hustru Karin Larsdotter i Arjeplog. Detta är med stor sannolikhet inte så. Karin Larsdotter anges i hfsl vara född 1685, men är sannolikt född något år tidigare. Rangius avslutade studierna för än 1688 var inte prästvigd för än 1691 och sannolikt inte ens gift vid Karin Larsdotters födelse. Men helt säker kan vi givetvis inte vara.

Av Constantinus Lindfors
I början av min släktforskning var jag också inne på att klockarhustrun Karin Larsdotter skulle ha varit dotter till Lars Rangius. Men eftersom han föddes runt 1667 och blev prästvigd 1691 talar det emot att han skulle redan ha gift sig ung. Om Karin nu skulle ha varit en dotter till denne Rangius skulle hon ha hetat Catharina Rangia istället (prästnamn ärvdes på den tiden). Den stora stötestenen är frågan om Karin är född i en svensk eller samisk familj.

Anledningen till att det råder oklarhet beträffande Karins födelseår är att hon noteras i husförlängden vara född år 1685 och död 1749. Hon begravdes i februari detta år och hon anges vara 65 år gammal i dödboken (född 1684). Med enkel uträkning kan hon också vara några månader äldre, vilket leder oss bakåt in på år 1683.

Har dock ett uppslag om en möjlig bror, bonden Hans Larsson i Sundby, Saltdal, Norge som gifte sig med kyrkoherdedottern Anna Fjellström (1685-1736) från Silbojokk. Deras son Per Hansson Wagnberg, länsman på Rognan, Saltdal, gifte sig 1744 i Arjeplog med kyrkoherdedottern Agatha Laestadia. Tidsperioden verkar stämma in och frågan är om Hans Larssons föräldrar är kända samt eventuella syskon? Mer forskning återstår och jag hoppas verkligen att man en dag lyckats snappa upp föräldrarna till Karin Larsdotter.

Lars Rangius bör vara identisk med den "Laurentius Andreae Rangius" som undertecknat några handlingar daterade 1685-1688 i Västebottens läns Landsbok (Erik Nordberg "Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under 1600-talet").

Rangs omåttliga supande.
Några av befolkning hade klagat över hans leverne i församlingen, och i synnerhet vid gudstjänstens förrättande. Därför var han instämd till tinget, och efterskickades nu genom länsmännen Mårten Mårtensson i Umeå by och Jacob Larsson i Wapsten, vilka vid återkomsten berättade att man hittat Lars liggandes i sin säng berusad, vid Tings platsen.Och till svar fick dom att han ej skulle komma till tinget, utan lagt sig att sova igen.
Icke desto mindre anledning av Kung.Majts förordning angående stämmingen vid domstolen av d:19 april 1692 företog sig rätten uti kyrkoherdens H.Måns.Bångs närvaro att förhöra var uti befolkningens klagan skulle bestå i, framropades

1) Klockaren Hans Eriksson i Sorsele, vilken gjorde följande berättelse.
Palm söndagen 1699, innan Lars Rangius gick för att förrätta gudstjänsten hade druckit sig berusad, så när han kommit till altaret, kunde han ej begynna gudtjänsten, fast mindre fullborda, utan Mårten Andersson i Granbyn, måste med hjälp av Hans Eriksson leda och mest bära honom ut ur kyrkan.
Lappmannen Anund Påhlsson i Granbyn och pigan Gunilla , som med Ranguis samtycke skulle vigas på Palmsöndagen, men brudfolket måste med oförättad ärende resa tillbaka.
Samma Palmsöndag skulle dop förättas Sjul Sjulsson barn i Granbyn, men Lars var för berusad och kunde ej förän efter middagen kristna barnet, när han sovit ruset av sig.