Knud Lavrad Eriksson

Under 1100-talets första decennier växte också en allt starkare centralstyrelse fram. Kungen omgav sig med ämbetsmän och den gamla hirdens betydelse minskade. Men Niels saknade inte problem. Ett sådant gällde tronföljden. Landet var forfarande ett valrike och det var inte givet att Niels skulle efterträdas av sonen Magnus. Situationen komplicerades av att de tidigare kungarna nu hade vuxna söner som trädde fram som tronpretendenter. Främst bland dessa var Knud Lavrad. Han liknade i mycket sin far Erik Ejegod och åtnjöt stor popularitet, både bland folket och stormännen. Som främste vapendragare hade han sin äldre bror Erik. Den tredje brodern Harald Kejsa, som delvis ägnade sig åt sjöröveri, hade dock få anhängare. Ytterligare en kandidat fanns, Henrik Skadelår som var son till Svend Estridsens son Svend (som dog strax innan Niels valdes till kung 1104). Han slöt sig till Niels och Magnus. Er urladdning och en strid mellan de två rivaliserande grupperna var att vänta. Den kom 1131.

På julen 1130 bjöd kung Niels på gille i Roskilde. Många stormän mötte upp, bland dem Knud Lavrad. Festen pågick i fyra dagar. Efteråt stämde stämde Magnus och Knud möte i ett skogsparti vid Haraldsted norr om Ringsted. De infann sig där 1131 7/1. De båda kungasönerna samtalde en stund men plötsligt gick några beväpnade män som legat i bakhåll till anfall och högg ned Knud Lavrad.