Kung av Sverige mellan 1196 och 1208. Vald till kung 1195 eller 1196, avsatt 1208. Efter Knut Erikssons död valdes den nya kungen, Sverker d.y, ur den 1167 fördrivna ätten. Den nye kungen gynnade kyrkan; år 1200 utfärdades privilegier för denna, som beviljades skattefrihet för all jord den då innehade. Härigenom skapades det s.k andliga frälset. Vid sitt val till kung hade Sverker ingen son och lovade, att en son till företrädaren skulle bli tronföljare. I äktenskapet med Birger brosas dotter föddes i mellertid år 1201 en son, Johan, som efter morfaderns död utsågs till jarl och spefullt kallades " den byxlöse". Detta Sverkers försök att säkra tronen för sin dynasti ledde till strider med Knut Erikssons söner, som sökt stöd i Norge.Vid Älgarås i Västergötland stupade tre av dessa; den fjärde, Erik Knutsson räddade sig. Han återkom som tronkrävare en andra gång och besegrade nu Sverker på nyåret 1208 vid Lena i samma landskap. Sverker flydde till Danmark. Valdemar Sejr av Danmark och påven försökte förgäves återinsätta honom. Vid ett försök att återta kronan stupade Sverker i ett blodigt slag vid Gestilren i Västergötland; det ägde rum i juli 1210. sverker blev troligen begravd i Alvastra. |