Per Theodor Winnberg

MEDLEMMAR AV SLÄKTEN WINNBERG SOM HAR STUDERAT VID FRÖSÖ TRIVIALSKOLA

Erik Johansson Winnberg (1696-1778 ), Intagen vid Frösö Trivialskola 1711, kamrerare och inseendet ofwer sedel formulation, i Riksens ständers banque . Erik Ludvig Winnberg ( 1811- 1855 ), Intagen vid Frösö Trivialskola 1822, Förare i Jämtlands regemente, samt handlare och bagare.

Eric Winnberg (1799 - 1861 ),Intagen vid Frösö Trivialskola 1812. Kyrkoherde Johan Gustaf Winnberg ( 1804 - 1847 ), Intagen Frösö Trivialskola 1812.Kyrkoherde.

Per Theodor Winnberg (1813 - 1887 ), Intagen Frösö Trivialskola 1822 Kyrkoherde.

Johan Oskar Winnberg ( 1815 - 1874 ), Intagen Frösö Trivialskola 1824, Stadens Öresunds ordningsman, Ägare av Ånge Bränneri och lantegendom i Brunflo.

Carl Wilhelm Winnberg ( 1817-18 ),Intagen Frösö Trivialskola 1826, Revisor,Inspektor, Lantbrukare.

Axel Fredrik Winnberg ( 1820 - 18 ),Intagen Frösö Trivialskola 1828, Kyrkoherde,Forskare i latin och svedenborgiana.

Källa:Från boken: Sällsamheter i Jämtland, Daga Nyberg Från Frösön ljuset:
Sedan Jämtland blivit svenskt genom Brömsebrofreden 1645, brådskade det med att också ändra attityderna till Sverige och svenskarna. Både fysiskt och andligt kände sig en stor del jämtar fortfarande mer norska än svenskar. För att skynda på försvenskningen inrättade Karl X1 en trivialskola på Frösön 1679. Lärarna var till hälften jordbrukare. Gossarna - för det var bara gossar som fick boklig utbildning vid den här tiden, de inkvarterades i stugor och sköttes om på bästa sätt av två skolpigor. Varje elev hade med sig mat för hela terminen: grötmjöl, ärtor, humle, salt torr fisk, bröd, allt enligt en kungörelse som lästes upp i kyrkorna runt om i länet. Ynglingarna var klädda i vadmalskläder och smorlädersskor och fick lära enkelhet och självdisciplin vid sidan av kristendom, latin, historia, geografi och sång. När Linne` lärlingen och läkaren J.O. Hagström f.d. elev vid skolan, ville byta ut kyrkosången mot zoologi och biologi, blev det nobben. På söndagarna kommenderades gossarna att sjunga vid högmässan. Kyrkan var iskall och hem blev det kapplöpning för att få upp värmen i kroppen. Genom självhushållning blev skoltiden relativt billigt - det gjorde skolan till en demokratisk skola. Förutom att den med sin fjällutsikt kanske var den vackrast belägna skolan i landet. Den följande skolskildring från 1840 - talets Trivialskola på Frösön, skriven av dr Amneus en elev : " I våra kammare voro sängar ställda kring väggarna, utan lakan med eller utan lock men alltid försedda med halmbolstrar och lurviga fårskinnsfällar. I varje säng lågo två av kammarlaget. Ett sängtäcke fanns mig veterligen inte. När skabbsjukdomen angrep någon av ungdomen, inses hur lätt sängkamraten skulle smittas….I de korridorer, som gingo genom varje bostadsvåning, stodo pojkarnas mat kistor. Där förvarades de en del av matförrådet, som stod under deras enskilda förvaltning: bröd, smör, ost, torkat kött, rökt fläsk osv. De övriga matförråden förvarades i den stora jordkällaren. De stodo under vård av de båda skolpigorna, på vilkas matlag pojkarna voro uppdelade." Dagordningen skildras sålunda: " Väckning ombesörjdes i tur och ordning av skolpojkar utom i högsta klassen kvartanerna. Den försiggick redan klockan fyra. Då det icke fanns väckarklockor, måste den som stod i tur att stå på vaka hela natten och klockan fyra gå omkring med en lykta och väcka den som stod i tur att ombesörja vedhuggning eldning m.m. Denne fick då stiga upp och tända i kakelugnen. Klockan halv sex öppnades köken, och var och en tvättade sig där i en tvättskål av järnbleck. Så tog man sig en smörgås ur kistan och gick tillskolan, som började klockan sju. Frukost åts nio, middag tolv, efter skoldagens slut klockan fem åts aftonvard och klockan åtta var kväll. Och matordningen. Till frukost åts måndagar och torsdagar sill och potatis, tisdagar och fredagar lutfisk, onsdagar och lördagar rotstampa. Smör och bröd fick man ta ur sin kista. Söndagsmorgon stekte var och en sitt av skolpigan uppkokta paltbröd. Stekpanna var för var och en, en nödvändig sak. Dessa förvarades på en hylla i köket. Till aftonvard stekte man också själv sitt fläsk, stundom med från föregående mål överbliven gröt eller potatis. Det var inte lätt,, då för alla endast två spisar fanns. Söndagen middagsmål var köttsoppa, och då måste var och en på söndagsmorgon lämna skolpigan en köttbit, försedd med något igenkänningstecken, ty vid återkomsten från kyrkan, dit man måste gå, lågo alla köttbitarna på ett eller två stora stenfat i spisen, där var och en fick ta reda på sin...Måndag middag bestod av rester söndag, tisdag middag grynvälling, onsdag ölsupa, torsdag ärtvälling, fredag lämningar från torsdag, lördag gröt liksom alla kvällar…..Alla måltider intogs i köket på stående fot vid stora odukade bord, där det kanske aldrig funnits en duk, en porslinstallrik eller en silversked…Allesammans använde träkoppar och träskedar, för sillen flata tenntallrikar. Gröt, soppor, lutfisk och rotstampa östes i stora stenfat, ur vilka så många rymdes åto. Somliga matvaror såsom större smörbyttor, paltbröd m.m. togs upp på vinden, där var och en fick disponera några i åsarnas inslagna spikar att hänga fläskskinkor, kött och sina bättre kläder. På söndagsmorgon smordes skodonen med medfört ister. Stora mjölkflaskor av trä medhavdes fyllda med tjockmjölk och förvarades i källarsvalen."

Prästgården brinner

Gamle kyrkoherden Carl Johan Fjellström i Arjeplog som fått vitsorden " hade ett skämtsamt och glatt lynne", avled 1855 efter att under flera år varit besvärad av sjukdom.
Den nye pastorn som inte tillträdde förrän två år senare, hette Per Theodor Winnberg.
Pastor Winnberg inflyttade till socknen tillsammans med sin hustru och sina barn.
Med Winnberg fick Arjeplogs församling en mycket duglig och ödmjuk herde.
Det berättas att då Winnberg mötte sina församlingsbor för första gången var det flera kvinnor som föll på knä inför honom, vilket tydligen varit brukligt på Fjellströms tid. Detta var något som Winnberg inte tyckte om och sade till dem att så ville inte han ha det.
I och med pastor Winnberg skulle träda in i sin nya tjänst år 1857 gjordes ny syn på byggnaderna på kyrkoherde bostället. Den gamla prästgården visade sig vara i mycket dåligt skick. De nedersta timmervarven hade börjat på att ruttna på grund av att byggnaden hade sjunkit ner i marken. Både tak, mellanväggar och golv befanns vara så dåliga att det inte ansågs lönt att reparera byggnaden.
I stället bestämde man att en ny prästgård skulle byggas, och på annan plats än den gamla eftersom man ansåg att den låg för nära kyrkan. Under den tid som byggnationerna pågick bodde familjen Winnberg i det äldre huset.

Färdig 1859
Den nya prästgården stod färdig sommaren 1859. Bostaden var 20 meter lång, nästan 10 meter bred och ca 4,5 meter hög och innehöll kök, sängkammare, sal, ett bättre rum, ett ämbetsrum och förstuga samt skafferi.
Den gamla byggnaden fick stå kvar och användas av prostens drängar som sovplats samt bl.a. snickeri.
De första åren i Arjeplog var lyckliga. Familjen utökades. Man hade bra relationer med församlingsborna. Ekonomin var utmärkt.
Men den 21 mars 1867 inträffade något som slog familjen Winnberg hårt. Paret Winnbergs yngsta dotter, Freija avled i hemmet denna dag, elva månader gammal. " Sörjd och bittert begråten af oss föräldrar och 9 syskon" skriver pastorn i ett brev till en kamrat i Piteå. Detta var första gången som ett barn ryckts bort i så ung ålder i denna familj.
Knappt fyra månader efter lilla Freijas död kom nästa stora olycka. Genom ett åsknedslag i prästgården den 15 juli 1867 förstördes det nybyggda huset och hela familjen Winnberg stod då utan bostad, kläder och pengar.
Den sommardag då detta hände var mycket varm och av den anledningen var familjemedlemmarna inte särskilt påpälsade.
Pastorskan vistades i köket tillsammans med fem av barnen. Tre för övriga barn var för tillfället på annan plats i huset. Det var bara äldste sonen Johan, som inte var hemma eftersom han var i Härnösand för studier. Pastor Winnberg satt denna dag vid skrivbordet i sitt ämbetsrum och skrev.
I det tryckande vädret satte det till att åska. Klockan sex på eftermiddagen slog en blixt ned i prästgårdens köksskorsten, slog i sin fart sönder tegelstenar vilka ramlade ned genom skorstenen och ut på köksgolvet. Pastorskan och de fem barnen slogs medvetslösa av luftdraget från åskviggen, som med ett våldsamt brak öppnade husets samtliga dörrar och fönster.
Samtidigt slog en åskstråle genom en av väggarna i ämbetsrummet, där pastorn satt.
En chiffonjè som stod vid väggen krossades så att trästycken, pappersbitar och annat flög och ströddes omkring hela rummet.
Pastorn träffades av ett trästycke och slogs omkull på golvet. En tredje åskvigg slog ned på farstutaket och antände nävret. Elden spreds därifrån med otrolig hastighet över hela vinden.

Inga andra i huset.
Denna dag var inga andra än familjen Winnberg i huset. Drängarna var borta på arbete. De avsvimmade kvicknade så småningom till. Pastor Winnberg skriver i sin redogörelse bland annat följande:
" Och jag sjelf, som är pastor i Arjeploug, och som vid åskviggens inträngande genom min kammarvägg, satt vid mitt bord och skref, blef på ena sidan af hufvudet hårdt slagen förmodligen af någon spillra från min krossade cheffonier, hvaraf äfven jag fick en dåning i mitt hufvud som ock hos mig förorsakade otilltagsenhet vid räddningsförsöket och en modlös nedslagenhet af de utevarandes, min gråtande makas och mina jämrande barns, enträgna rop: att kammartaket snart faller ned öfver pappa".
Pastor Winnberg tog sig upp från golvet till övriga familjen, varpå de tog sig ut allesammans ur det brinnande infernot genom ett fönster. Det var ett fåtal föremål som räddades. I förvirringen var det ingen som kom att tänka på att försöka rädda nödvändiga föremål, som kläder. De enda kläder som räddades var därför de kläder som de bar på sig.
Pastorn sprang ut i skjortärmarna och pastorskan hade det mesta bekymret att få ut de yngre barnen.
Då drängarna var borta var det inte många som kunde hjälpa till att få ut något av värde ur byggnaden. Några församlingsbor som vistades i närheten efter blixtnedslaget kom till undsättning.
Klockaren Læstander lyckades med hjälp av en käpp få ut den nyare kyrkoboken ur kontorsfönstret. Andra kyrkböcker förstördes till dagens släktforskarens stora förtret. De allra äldsta kyrkböckerna förvarades lyckligtvis inte i huset, så dessa finns ännu kvar i behåll.

Huset övertänt.
På mindre än en timme var huset övertänt och nedbrunnet till dess stenfot. Nästan all lösegendom förstördes som sagt. Näst äldste sonen Petrus, hade dock lyckan att ha kvar sina kläder. Det sades att han fått ett varsel att han skulle bära över sin klädkista till den gamla prästgården, vilket han också hade gjort någon dag tidigare.
I lågorna försvann även de pengar- över 300 riksdaler riksmynt- som pastorn sparat, till bland annat tjänstefolkets löner.
Flera församlingsbor kom till tröst för prostfamiljen, gav dem mat och litet kläder. Det stora underverket i olyckan var samtliga familjemedlemmar kom ut ur huset med livet i behåll.
En tid efter olyckan gick man ut i tidningarna och berättade om tragedin och vädjade till barmhärtiga människor för gåvor så man skulle reda sig den närmaste tiden. Insamlingen gav 184,40 riksdaler riksmynt, som i alla fall täckte de mest trängande behoven.
Det blev därefter i den gamla prästgården som pastorsfamiljen fick inhysas.
Uppförandet av en ny prästgård i stället för den brunna tycks ha skett omgående. Hösten 1869 stod den nya byggnaden uppförd, en låg envåningslänga. Familjen kunde då flytta ut från rucklet till den nya prästgården.
Den gamla byggnaden fick ännu stå kvar, vilken man därefter brukade upplåta eller uthyra för några dagar till större bröllop. Eftersom byggnaderna ändå låg så nära varandra så kunde det bli störande med festdeltagare runt kåkarna vissa helger och kvällar. Därför stoppades uthyrningen till slut och huset revs en tid senare.
Familjen Winnberg blev kvar och verksamma i kommunen fram till 1875 då Per Theodor tillträdde tjänsten som kyrkoherde i grannkommunen Arvidsjaur. De flesta av barnen blev dock kvar i socknen, gifte sig och arbetade hårt.
Prästgården av 1869 stod kvar till 1920-talet, efter det att nytt boställe uppförts 1923. Byggnaden såldes då, flyttades och blev ombyggd till Folkets hus.

Källa: Carl-Oskar Lundström Flintvägen 2 Umeå.

Det händer inte så sällan, att jag får blicka in i en förgången tids dagliga liv. Nu senast har några brev tillställts mig av en släkting, som pietetsfullt bevarat dem genom åren. Breven ha, tills de nu kommit i min ägo, förvarats i en gammal chiffonjé, densamma möbel som adressaten anförtrodde dem åt för snart ett hundra år sedan. Brevmottagaren var handlanden i Piteå, Anders Lundberg, född 1820, död 1888, och den som skrev de prydliga epistlarna var kyrkoherden i Arjeplog, från 1874 i Arvidsjaur, P. Th. Winnberg. Lundberg och Winnberg var ombud för varandra i olika slags affärer, var på sin ort. Winnberg tycks ha hämtat de flesta av livets nödtorfter hos Lundberg i Piteå och detta "på räkning". Sitt pekuniära tillgodohavande hos Winnberg, eller en del därav, använde Lundberg till att betala sina lapprodukter, som var en mäktig beståndsdel i Lundbergs affärer. Varje år gick t. ex. över tusentalet rökta renstekar till grossister i Stockholm, för att nu bara nämna en del av 'lappleveranserna". Balanseringen i deras affärer byggdes på s. k. kontokuranter, som varje kvartal sändes från handelshuset i Piteå till prästatjället i lappmarken. Tack vare de brev, som regelbundet åtföljde dessa dokument, ha vi en god bild av det karga vardagslivet i en avlägsen trakt av vårt län. Pa grund av Winnbergs utomordentligt detaljerade sätt att meddela sig i brev - hans stilistiska kunnande är också berömvärt -saknar man inte Lundbergs brev. Innan jag går vidare vill jag meddela några data om kyrkoherde Winnberg. Han var född annandagjul 1813 i Torps församling Jämtland som son till majoren Johan Ludvig Winnberg och hans hustru Inga Margareta Wassenius, som var prästdotter i samma församling. 24 år gammal prästvigdes han och efter åtskilliga förordnanden och examina i lapska språket blev han ord. pastor i Arjeplog 1854. Med tjänsten följde skollärarsysslan. Till Arvidsjaur kom han 1874.

Så skriver han den 28 december 1866. Broder Lundberg Min Son Petrus hemkom julaftonen väl och lyckligt med alla de från dig till mig med honom sände sakerne. Med Länsman Holmströms Son Carl Fredrik, som till dig framlemnar detta bref, skall du nu vara god och skicka mig på mim räkning Ett Pund och 15 mark Caffe, äfvensom, om det är färdigt, den af mig min Son Petrus bestälda rock och väst, som Herr Kihlborg skulle göra, hvilka sakers vigt Länsman är genom sin Son skyldig att uppskjutsa at mig, emedan min Son Petrus förut på denna förjuls vinter har åt Länsmans folket ifrån Skellefteå hitskjutsat motsvarande tyngd. Skulle dock Kihlborg ännu icke hafva hunnit förfärdiga nämnde kläder åt Petrus, så är då Bror i den händelsen god och tager dem med sig hit till marknaden.

Med hastande vänskap, af vännen

Per Theodor Winnberg.

Ett par månader senare skriver han följande patetiskt rörande brev. Arjeplog den 30 Mars 1867.

Broder Lundberg ! Härmed får jag allra först fullgöra min sorgliga plikt, att, om ock under smärtans tårar, fråm mig och min hustru underrätta dig och din familj derom: Att Herren Gud, som tillmäter våra dagar i dödligheten och bestämmer människans dödsstund, har behagat den 21 Mars, efter ett långvarigt lidande, hädankalla vår yngsta Dotter Freija Martha Eugenia efter en lefnad af elfva månader och 4 dagar, sörgd och bittert begråten af oss föräldrar och 9 syskon. Ehuru nu detta är, bland våra många, det första barnet, som döden oss fråntagit, och oaktadt det nu redan är 9 dygn, sedan den lilla Freija dog bort ifrån oss; Så kännes det dock, enligt hvad jag en gång hörde dig yttra i saknaden efter din lille döde Son, tomt, underligt och saknadsfullt, särdeles nu i början efter den speda telningen, som ej mer härstädes ibland oss bäres på några jordiska föräldraarmar, men likväl bör det trösta oss att veta henne vara hos en bättre far, än i den vård, som vi härnere hade kunnat gifva henne. I afseende på sorgetiden och min trägna skriftväxling, får jag ock i sammanhang med det timade dödsfallet inom mitt hus och min slägt., härmed bedja dig, att för all del med första post skicka mig 2 stänger utmärkt godt och fint Svart Lack, ty jag är nästan aldeles utan sådant, och det hjelper ej om det blir dyra postpengar, ty för denna svart lacks hitsändning får du naturligtvis debetera mig. Vidare får jag nämna, att 2 dagar före lill Freijas död eller den 19 Mars hitkommo dina Lass och medhade aldeles riktigt hvad som fanns uppskrivet på den Forsedel, som din Husbonddräng Fredric Holmqvist lemnade mig. Allt hvad som var föreskrivit att lemna på Nededaget fördes genast dit, ty Johan Holmström i Mullholm hade lemnat mig nyckeln till utboden, hvarom jag ock hade bedt honom i förväg, ty det är svårt för oss att inrymma allt. Klockarn tog genast emot sin mjölsäck, och Per Larssons saker togos om hand af hans föräldrar Lässikfolket här på platsen. Men allt övrigt tog jag tills vidare i mitt förvar. Rörande en kornmjölssäck åt mig tjelf blefvo både jag och Fredrik litet villrådiga, emedan i Brors handbref till mig stod att jag skulle hafva 4 kornmjölssäckar, men däremot enligt forsedeln skulle jag endast hafva 3 kornmjölssäckar, och vid Säckarnas lyftande ur lassen befanns det ega sin riktighet, som stod pa. forsedeln, så att Bror far således icke debetera mig för mer än 3 kornmjölssäckar, ty jag har ej bekommit flera sådana, men visserligen har jag förutom de 3 kornmjölssäckarne äfven bekommit en Rågmjölsäck. En nyförtent mindre kopparkittel medföljde äfven lassen och insattes på Nederlaget, men emedan Fredrik icke visste namnet på den person, som skall hafva kitteln, så måste bror då bror med nästa post sänder mig det svarta lacket ge mig upplysning om hvem som skall hafva denna kopparkittel; så att jag derom får underrätta Mullholm Johanncs. Äfvcn så är väl ock bror då god och hitsänder räkningar på mig, klockarn, och Skolläraren p. Nordin, ty jag har ej annat kunnat än låta Nordin afhämta sitt; ty ehuru ännu inte hörts till om Statsbidraget i Nordins lön, så vill jag dock tro att det skall räcka till. Vi qvarlefvande må eljest alla väl, och hälsa Herrskapet så mycket.

Högaktningsfullt Pehr Thehdor Winnberg.

Källa :Dagtecknat Arjeplogs Prästgård ur familjearkivet Afhild Axelsson

Per Theodors Winnbergs livliga brevväxling med handlande Anders Lundberg Piteå

År 1867 skriver pastor Winnberg till en handlande i Piteå att>>nöden har ock här varit förfärlig, vilket man icke minst fått vidkännas i bättre hus genom överrumplingen av tiggare från alla håll som begärt mat.>>

År 1871 När pastor Winnberg i Arjeplog skickade en nota på varor han skulle ha av en handlande i Piteå är där uppräknat ett lod rovfrö, ett lod rödbetsfrö, ett lod morotsfrö, ett lod spenatfrö. ett halvt lod persiljefrö,ett halvt lod dillfrö och ett skålpund pepparrot. Prästgården hade tydligen en liten köksträdgård. Pastor Winnberg var från Jämtland och pastorskan från Dorotea och förde nog med sig trädgårdskonsten därifrån.

År 1868 kyrkoherde Winnberg skriver till Duben oktober att Arjeplogslapparna är de smutsigaste av alla. Duben framhåller lapparnas stora orenlighet, med den personliga hygienen, för med den var det nog si och så.>>Lorten satt som en skyddande fernissa på kroppen>>Det framhålles dock att man brukade tvätta händer och ansikte. Och i läkarrapporter på 1800 talet nämns flera gånger att inte bara lapparna utan även nybyggare nattetid låg till och med sjuka i sina sängar i sina vanliga kläder.

År 1871 Duben relaterar ett brev från kyrkoherde Winnberg i augusti enligt 15 lappar eller 3,5 procent av dessa var äldre än 70 år medan enligt Sveriges officiella statistik för år 1860 blott 2,8 procent var så gamla i riket i sin helhet. Linnè säger visserligen att lapparna fort får ett åldrat utseende men han nämner en hundra åring. Dubens uppgift är att>> en lapp dör som barn eller mycket gammal. De medelålders fryser ihjäl, drunknar eller stupar för yttre skador som benbrott, skott, för björnspjut>>

År 1872 - 22 maj Kyrkoherde Winnberg nämner i ett brev till handlande Lundberg i Piteå att doktor Håkansson skulle göra sin sommarresa för de sjukas skull någon av söndagarna i juli månad ty det var på lappmarkskommunernas begäran så av landshövdingeämbetet anordnat. Winnberg ansåg det vara behövligt att till midsommaren få kungörelse från Håkansson om hans hitkomst.>>Det var nödigt på det folk må i förväg få veta det.>>

År 1866- 1880 Kyrkoherde Winnbergs långa brevväxling med handlande Lundberg nämns aldrig något om konsultation av läkare. Däremot ger Winnberg handlandes fru råd om behandling av ros. Var ingen doktor att tillgå fick man på gammalt beprövat sätt reda sig med huskurer.

I ett av breven rekvirerar Winnberg varor och har stort bekymmer om en symaskin, det var hans dotter Amalia Charlotta född 1856 som skulla ha symaskinen, hon skulle bli sömmerska ( symaskinen finns att beskåda på Silvermuset i Arjeplog ) den första som kom till Arjeplog. Men inte en enda gång är det nämnt att medikamenter skulle uppsändas. De var tydligen inte i livligt bruk. När doktor Håkansson i Piteå i juli år 1872 skulle resa till Arjeplog ombads han taga med sig symaskinen- men igenting nämns då heller om medecin. Det hade doktorn dock med sig. Däremot sitter lappmarksprästen och ger råd till handlandefrun i Piteå som hade ont i ett ben.Winnberg skriver att om det var svullet, rött eller hårt, då är det ros och det bästa medel han känner och själv begagnat är att ta bark av >> ålderträd>>, koka den så det blir brunt, lägga barken i en handduk och täcka rosen därmed. Sedan det efter upprepade behandlingar blir sår skall dessa hållas öppna med ombundet näver till dess de av sig själva slutade rinna.

Källa: DE KRANKA OCH DE USLINGAR Einar Wallquist.

Medföljer ett dokument forsättningen om Pehr Theodor Winnbergs och Handlande Anders Lundbergs Piteå livliga brevväxling....

Båtsjaur fick sin förstsa skola 1865, initierad av Svenska missionssällskapet. Som såg sin uppgift att bringa kunskaper till Lapplands barn. Det första läsåret avslutades med med en examen den 26 juni 1866, förättad av kyrkoherde Winnberg. Under läsåret hade de 13 eleverna undervisats i bl.a biblisk historia, katekesen, skrivning, räkning, och sång. Samebarnen läste på samiska och nybyggarnas på svenska. Kyrkoherde Winnberg var mycket nöjd med det första läsårets resultat och i en artikel i Aftonposten vädjade han till allmänhetens stöd för den fortsatta verksamheten. En av läsarna donerade en summa pengar för verksamheten.