Lapp Sjul Granberg Mårtensson

Sigvard (Sjul) Mårtenson Granberg , född lapp
i Granbyn, Sorsele s:n, befinnes år 1695 på kronans bekostnad idka studier
i Umeå skola (KA). Stud. Upsala 20 aug. 1706, blef redan 1709
kapellan i sin hemsocken Sorsele. På prosten Grubbs förslag uppfördes
d:nus Granberg 5 mars 1718 såsom aspirant till Arjeplogs pastorat,
»fastän han intet vist Consistorio den vördnan och själf skrifvit därom,
som honom föga anständigt är». Men prosten Solander i Piteå anförde
betänklighet häremot, i det hans dissolute lefverne och otjänliga stränghet
misshaga lapparne, hvarföre de inlagt en supplik hos landshöfdingen
att få König Granlund till pastor; »i annor händelse vilja de hällre fara till
Norge än lefva med en sådan själaherde». Då Granlund emellertid afböjde
anbudet, utnämnde Konsist. d:nus Granberg, med stöd af Grubbs
förklaring af d. 14 maj, att mot Granberg förekom väl första åren han kom
till lappmarken ett och annat klagomål öfver hans orimliga manér att
tvinga lapparna att gifva till kyrkan och läsa katechesen, men att han på
prostens erinran rättat sig och visat större flit och beskedelighet än förr
att underrätta sina åhörare i sin kristendom. Emellertid inlupo andra
klagomål, särskildt från lappmarkens justitiarie Carl Sadlin, att Granberg
sammanvigt hjon utan föregående afvittring, hvarför han af konsistoriet
erhöll allvarsam varning. Men konsist. erkände tillika svårigheten
att tillämpa K. Maj:ts förordning af 24 mars 1718 i lappmarken.
ARJEPLOG 73
En bondhustru besvärade sig öfver herr Sjul Granberg, att han genom
sina förbannelser och onda önskningar skall henne stor skada tillfogat,
»emedan slikt efter dess mening skall träffat dess renmakt, på hvilken hon
denna tiden en tämmelig afsaknad lidit». Han tillträdde pastoratet 1
maj 1719. Vid prostsvisitationen 10 jan. 1720 lofvade pastor Granberg
på anmaning af prosten Solander att böja sin dialekt efter allmänhetens
språk, hvilket visar att Sorsele lappskan icke riktigt förstods här i Arjeplog.
Predikningarna skulle alterneras mellan Arvidsjaur och Arjeplog.
Det var under en sådan färd med båt till Arvidsjaur, som pastor
Granberg, hans 12-årige son Olof och roddaren lappen Anders A:son
Blöth d. 20 juli 1731 på ett ej fullt utredt sätt i närheten af Storbodan
omkommo. Vissa indicier, som vid ransakningen kommo i dagen, tydde
på att pastor mördat eller velat mörda roddaren, och att under striden
båten kantrat och de alla drunknat. Roddaren hade nämligen, då hans
döda kropp återfanns, tre djupa fingerlånga sår i ansiktet utom blånader
och krossadt axelben, under det att gossens och faderns ej företedde någon
åverkan. Vittnen intygade, att Granberg vid föregående båtfärder till
Arvidsjaur, då han varit drucken af öl och brännvin, visat sig retlig och
slagit roddaren blodig och blå, om han mött motsägelse. Då bland de
återfunna sakerna hvarken funnos något skarpt vapen eller någon brännvinsankare,
utan allenast en tom drickskagge med surt dricka, och
då de tre omkomna sista gången sågos tillsammans som vänner, tillerkändes
dem samtliga hederlig begrafning genom häradsrättens dom 25
jan. 1732.