Klara Lovisa Lundmark

Fortsättning av deras liv som emigranter
Den mesta ( hans tid) spenderade han att ligga ute eller om
Vädret var dåligt i vedbon, kräkandes av nervös spänning
och utmattad och rädd för de äldre pojkarna. När jag tänker
på det nu, var jag nog inte av det virke från vart hjältar är
gjorda. Skolan var för mig en hemsk plats dessa första åren,
och det var många gånger jag önskade att jag kunde dö när
jag traskade uttröttad milen fram och tillbaka, och där var
den här läraren……jag kom ihåg att jag tittade förskräckt på
medans min syster, äldre än mig, panikdrabbad och oförmögen
att lösa ett räkneproblem skrivet på svarta tavlan åt henne…..
slog henna gång på gång i huvudet med en linjal och slutligen
snyftade och bedjande om hjälp vid lärarens fötter (1).

Men ankomsten av en ny ung vacker lärarinna, Ingeborg Hallson, ändrade hans vanliga inställning på livet. Plötsligt syntes milen till skolan kortare och lättare, och hemläxorna en lätt match. På senare år beskrev han denna lärarinna som han inbillade sig att en ängel skulle vara.
Efter att han gjort klart årskurs åtta och han var femton år, arbetade Ivar vis Sellstroms gård för en liten lön, mat och husrum. Till sin ära, måste Ivar ha gjort ett utmärkt intryck på det barnlösa paret. Även om fru Sellstrom ville adoptera honom, kände Ivar att han redan hade en familj och var inte så intresserad av förslaget. Han såg angeläget fram emot ett liv av oberoende och när han var arton år återvände han till sin familj i Great Falls, den äldsta sonen var redo att ge en hjälpande hand till marken. Ivar gick ombord på ett tåg vid Mulvehill där, med sina egna ord, " den knarriga gamla konduktören gav mig en muntlig hädelse att jag vågade sätta mig med mitt lilla knyte på hans favoritplats och fick mig att flytta som han uttryckte sig till helvete och tillbaka till ett annat"(Memoarer 3). Insikten om fattigdomens existerande av hans familj, blev Ivar kvar bara några månader i Great Falls. Han hörde att de skulle starta arbeten vid ………
gruva Red Lake, Ontario, han och två kompisar från Great Falls packade några små knyten och började den långa kanot-turen från Great Falls till Red Lake. Utan godkända kartor och tillräckligt med mat, de unga männen stötte på långa transporter, farliga branter och var nära döden vid otaliga tillfällen. Resan tog många månader, och när de tre männen
slutligen nådde Red Lake, var de så undernärda, smala, och utslitna at de skrattade åt uthyrningspersonalen. Vilka, som i sitt rätta sinne, skulle hyra dessa ynkliga, sjukliga pojkar att utföra det svåra arbetet i en ……………………gruva? Hursomhelst, en av de ansvariga männen av uthyrningen tyckte synd om pojkarna och gav dem deras start i en gruva. Däremot blev Ivar sänd att arbeta i gruvans fältkök, de andra två pojkarna blev ansvariga för att hugga ved till matlagningen, Idet här jobbet fick Ivar Mager lön, men mera viktigt var erbjudandet av login och maten. Gruvan var lugnt framgångsrik 1939, och i den här avlägsna trakten hade gruvorna inte känt effekten av den stora depressionen som rasade i andra delar av Canada. Det var i Red Lake som Ivar slutligen fick den näring han behövde för att växa sig lång och stark. Innan han jobbat i Red Lake gruvan, hade Ivar aldrig sett en apelsin, och nu var maten både riklig och näringsrik. Vid nitton års ålder och 6þ3" lämnade Ivar fältköket för att börja arbeta i gruvorna. Arbetet var tungt, men han togs bra om hand och fick chansen vid gruvan att ta fram trumpeten och provade så många fysiska aktiviteter som gruvan hade tillgängliga. En naturlig atlet, Ivar var bäst i tennis och i boxning, i den senare sporten fortsatte han och vann många titlar och troféer. Även om jobbet i gruvan var extremt tungt för Ivar, var det ingen brist på glädjeämnen.
Sommaren 1936, under sin semester, åkte Ivar tillbaka till Eriksdale. När han gick den gamla bekanta vägen till den gamla bondgården, såg han bara stenhögar påminnande om var det en gång stod två kraftiga tvåvånings timmerhus, loge, och spannmålsmagasin, och de öppna fälten han kom ihåg hade blivit igenvuxna av buskar. Det gjorde honom ledsen, att komma ihåg platsen han blivit född och hur saker går vidare. Men tiderna förändras och går vidare. Senare samma år, flög Ivar och hans syster Ingrid ( som hade flugit från Great Falls till Red Lake gruvan för att arbeta som hushållerska) till Vancouver, British Colombia på semester. Medans Ingrid bestämde sig att slå sig ner i denna västern stad, var Ivar angelägen att återvända till Red Lake. Hursomhelst, när han närmade sig Red Lake, fann planet att Ontario området skändats av skogsbrand. Ur stånd att kunna göra en säker landning, fortsatte planet till Beresford Lake, där jobbade Ivar i ett år i den lokala Gunnar gruvan. Som om ödet ville det, i Beresford Lake blev Ivar förälskad. En söt, ung hushållerska som hette Molly Selma Schuman, en annan första generation Canadensare, hade stulit hans hjärta. Född den 14 januari 1919 på en bondgård i Bird River området14*, förenade sig Molly med en stor kärleksfull Latvian familj--- hennes farföräldrar, John och Anna Schuman, hennes föräldrar, Martin och Emily Osolen Schuman, likaså farbröder, fastrar, fyra systrar och en bror. Olikt Winnbergs, på Schumans gård var livet glatt och välmående.
---------------------------------------------------
14. Berättelsen om livet för den Latvianska sidan av min familj har blivit publiserat i en samling historier om invånarna i Lac du Bonnet distriktet i Manitoba, där min mormor lever idag,

När Molly först flyttade till Beresford Lake var hon omedveten om att hon skulle bli en av få kvinnor i en stad full av gruvarbetare. Med en friare som redan uppvaktade henne, blev Molly förälskad i Ivar. Saknandet av sina vänner och gruvlivet i Red Lake återvände Ivar 1938 till den lilla gruvstaden. Molly kom efter Ivar några månader senare och det unga paret gifte sig den 1:a februari och började sitt nya liv tillsammans. James Ivor föddes i December samma år, med Carla Yvonne följande 1940. Med den tryckande verkligheten av Andra världskriget, stängdes Red Lake gruvorna. Winnbergs familjen flyttade till ett litet våningshus i Winnipeg, Manitoba, där Ivar tjänade sitt svetts-certifikat. Hursomhelst, oförmögen att hitta arbete som svetsare, och med en familj att försörja, i April, 1942 gick Ivar in i Canadensiska armén. Medans Ivar började sitt tre månader långa grundträningsläger i Port La Prairie, Manitoba, flyttade Molly och deras två små barn tillbaka till Schumans bondgård i Bird River. Innan Ivar skulle bli utskeppad till utlandet i juli blev Molly beviljad en permission för att tillbringa en vecka med sin man på armébasen. När hon återvände till gården på Bird River var hon gravid med sin andra dotter, Roberta Carole15*, som föddes 1943 när Ivar var stationerad utomlands. Det var på den kärleksfulla och framgångsrika Schumans bondgård som min mors mest förtjusta minnen fanns.
Alltså, även om det är i Great Falls som Carl och Clara tillbringar sina slutgiltiga år, lever deras historia på minnena genom deras barn, som, likt min morfar Ivar Hilding Winberg, också har sina egna historier att dela. Som jag har upptäckt genom detta undersökningsprojekt, dessa historier håller viktiga länkar till min egen personlighet och historiska närvaro. Jag är vad jag är idag därför att ett ungt par som hette Carl och Clara Winnberg var modiga nog att emigrera som pionjärer till Canada och fylla ut ett nytt liv för deras egen familj. Fastän det bara är några få stenstolpar kvar av den gamla bondgården i Eriksdale, dessa små fysiska kvarlevor är ett symboliskt spår av en mycket större livshistoria som behöver bli återhämtad och återuppbyggd. Det är genom skriverierna om Winnbergs historia till den existerande litteraturen och historien av Eriksdale som jag tillslut lärt mig att lyssna. Det är sant att historia blir gjord varje dag, och jag känner att det är mitt ansvar och min plikt att komma ihåg mina rötter och återvinna min familjs historier innan de är förlorade eller glömda för alltid.
--------------------------------------------------
15. Min mor

Arbeten Citerade

Akenson. Don. Förord Till Nominellt Värde. Montreal: McGill-Queenþs University Press. 1990

Canada Inrikesdepartimentet. Den Officiella Handboken av Dominionen av Canada. Myndighet en av Inrikesministern. Aug 1897.

Del II. Toronto: Edinburgh University Press. 1913.
Canada och dess Provins: Volym VII: Dominionen Politisk Utveckling

Canadas Statliga Järnvägar. Framgångsrikt Jordbruk: 100 Bönder. Intyg. Manitoba. 1891.

Jordbruks- och immigrationsdepartementet. Hemmen i Minitoba. Manitoba. 1892

Jordbruks- och Immigrationsdepartementet. Canadas Centrum är Manitoba. Den berömda vetevätens och boskapsuppdrivningen i Nord- Väst- Provinsen. Manitoba 1901?

Houser, George J. Den Svenska kommunen Eriksdale, Manitoba. Ottawa: Canadas Nationalmuseum, 1976.

Winberg, Ivar Hilding. Minnen för länge sedan 1970 (opublicerad fem sidor korta memoarer, skickat till familjen).

Arbeten Konsulterade

Canada och dess Provinser Vol XX: Prärie provinsen. Toronto: Edinburghs Universitet. Press, 1914.

Canadas Statliga Järnvägar. Vad kvinnor säger om Nordvästra Canada, 1886.

Clement Wallace, "Hårdbergs gruvor": Industriell relation och Teknologisk förändring på Inco. Toronto: McClelland och Stewart Ltd, 1981.

Copping, Arthur E. Canada: Guldlandet New York: Hodder och
Stoughten, ca 1911

Jordbruks- och Immigrationsdepartementet. Manitoba: Sanna historier om framgång i jordbruket berättat av männen själva. Manitoba 1912?

Hall, Cecil. En Ladyþs liv på en gård i Manitoba, London: W.H. Allen och Co., 1884
Brev från en ung Emigrant i Manitoba. London: Kegan Paul, Trench och Co., 1883

McClung, Nellie L Klargörande i West: Min Egen Berättelse. Toronto: Thomas Allen Ltd, 1935

Nelson, Helge. Svenskarna och de svenska nybyggarna i NordAmerika. Sweden: Lund, C.W.K Gleerup, 1943.

Nelson, Helge. Svenskarna och de svenska nybyggarna i NordAmerika Del II: Atlas. Sweden, Lund,C.W.K Gleerup, 1943

Peel, Bruce Braden. En Bibliografi av Prärie Provinsen till 1953 med Biografiska Index. Toronto: University of Toronto Press, 1956.

Rowe, John. "The Hard- Rock Men: Corniska immigranter och de Nord Amerikanska Gruvdriftsgränsen. U.S.A: Barns och Noble Books, 1974.
Spence, Thomas. Manitoba och Nordväst.

Översättare: Gunilla Leiko
Pilvägen 6
793 40 Insjön…