Nicolaus Bothniensis

Nicolaus Olai Bothniensis studerade vid Gävle skola och fortsatte sina studier vid Rostocks Universitet. När Johans III högskola på Gråmunkeholmen i Stockholm återupptog sin verksamhet 1583 var det som en protestantisk läroanstalt med en protestantisk läraruppsättning. Nicolaus Olai Bothniensis omnämns år 1586 som läromästare. Han var en stor språkbegåvning, var professor i hebreiska. Men han hade också att ge teologisk undervisning. Han har härvidlag beskrivits som "den främste representanten för de vid kollegiet florerande lutheranskt religiösa intressena". Omkring 1590 hade Stockholmsprofessorna fallit i onåd hos kungen på grund av sitt envetna motstånd mot kungens fastställda liturgi (kyrkans gudstjänstordning). En av dem som fallit i onåd var Nicolaus Olai Bothniensis som på sin dödsbädd talade om hur han i fängelset varit skild från hustru och barn.

År 1593 blev Nicolaus Olai Bothniensis vald till ordförande vid Uppsalakyrkomöte. Där svenska kyrkan valde att bli en medelvägens kyrka och följa den lutherska bekänelskens väg. Där beskrivs Nicolaus Olai Bothniensis som en duglig ledare av kyrkomötet och en stor språklig dogmatisk och kyrkohistorisk kunnighet.

Uppsala Universitet grundades 1477 och återupprättades 1593 efter några årtionden legat i träda. Vid Uppsalakyrkomöte fastställdes att sju professurer skulle inrättas vid Universitet. Nicolaus Olai Bothniensis blev teologieprofessor och praepositus (rektor).

Nicolaus Olai Bothniensis utnämndes till ärkebiskop den 25 juli 1599. Han uppträdde som utnämnd ärkebiskop den 22 januari 1600 i samband med den första magisterpromotionen vid Uppsala universitet, det universitet han varit med om att återupprätta. Med anledning av denna högtidlighet kallades han i en källa universitetets vördnadsvärde och berömde prokansler. Nicolaus Olai Bothniensis dog den 18 maj 1600 endast 44 år gammal.

Som ledamot i Uppsala Domkapitel är det troligt att Nicolaus Olai Bothniensis haft ett betydande inflytande på domkapitelsbesluten, även om endast vid ett par tillfällen finner ärenden i protokollet som har anknytning till honom personligen. Det ena tillfället var 1594, då man överlade huruvida, Mäster Andreas i Piteå - Nicolaus Olai Bothniensis farbror- skulle suspenderas från sin tjänst. Han hade nämligen varit anhängare av Johans III liturgi. Detta ärende återkommer aldrig senare.