Fogde i Lule och Pite lappmark 1584-91; i Hälsningland 1591-94; i Lule och Pite lappmark 1594; i Lule lappmark 1595-97; fogde i Torne och Västersjö samt Kemi lappmark 1602-03; länsman ( 1596 och 1600); mämndeman i Piteå ( 1602 12/2 ). Ledamot i den svenska delegation som 1595 förde gränsförhandlingar med norrmännen i Varanger; utforskade 1598 på hertig Karls uppdrag båtlederna från Torne till Västersjön och Kolahalvön och ingav s.å 18/7 en utförlig rapport till kung kansliet; deltog även i den svenska delegationen vid gränsförhandlingarna med Danmark i Sjöryd april 1602; undertecknade Uppsala mötes beslut 1593.Bosatt i Granden, Öjebyn, Piteå lfs. fick frihet för hemmanet Granden bl.a 1585 18 / 6 . fick ett flertal hemman och fisken fritt och i förläning, vilket av J Nordlander tolkats som att han låg bra till på högre ort och fördelaktigt skilde sig från lappfogdarna i allmänhet. A. Nordberg påpekar dock att Nordlander säkerligen inte skulle ha gett honom så bra betyg, " om denne känt till hans hänsynslösa och ohederliga beteende i Luleå", där Olof Burman innhade hemman i Björsbyn. (Carl Henrik Carlsson) Plock ur Olof Anderssons artikel Granhemmanets ägare, skriven 1998. Artikeln finns med i häftet Piteå församlings äldsta historia 1300-1700 talen. Olof Andersson Burman var gift med kyrkoherden Andreas Johannis och hans hustru Britas dotter Sara. Saras mor Brita gifte om sig 1565 eller 1566 med underlagmannen (och nämndemannen, birkarlen, länsmannen och lagläsaren) Sven Persson, som var ägare till Öjebyn 1 Granden 1566-1600. Han avled troligen 1600 eller 1601. Vid Älvsborgs lösen 1571 ägde Sven Persson tillsammans med med sina styvbarn 182½ lod silver, ½ lod rensgull, 5 skålpund tenn, 2½ skålpund messing, 7 skålpund koppar, 15 kor, 3 kvigor om tre år, 3 kvigor om två år, 6 kvigor om 1 år, 8 får, 11 getter, 7 svin, 1 häst för 15 mark och en häst för 10 mark. Egendomen värderad till 1115 mark. Enligt hjälpskattelängden 1599 är utsädet 14 spann, på hemmanet finns 14 kor, 2 kvigor, 1 tjur, 1 stut, 6 risbitare, 15 getter, 15 gamla får, 3 unga får, 1 gammalt svin, 6 unga svin, 3 hästar, 150 lod silver. Efter Sven Perssons död lades hemmanet ihop med en tidigare avsöndrad del, nämligen mågen Olof Burmans hemmansdel. Detta framgår av 1597 års landskapshandlingar. "Länsmäns friheter 1597: Sven Persson underlagmannen som och är länsman i Piteå socken och brukar ett hemman i samma förb. socken uti Öjebyn som Olof Burman besitter" (1597:6). Detta framgår även av 1643 års karta. Inom Granområdet finns två gårdar utritade, dels Olof Burmans som benämns Gran, dels Sven Perssons som benämns Ödesgården. Lappfogden och länsmannen Olof Burman ägde, det genom sammanläggning återupprättade Granhemmanet åren 1588-1602. I november 1591 råkade Olof ut för brand. "Olof Burman i Öjebyn uti Piteå socken för den skada han av vådeld fick på sin gård frihet för alla utlagor en behagelig tid datum 7 november 1591. Skattepenningar 9 ör 18 d, skattesmör 19½ mark" (Västerbotten 1592:5). Olof fick frihet på sina två hemman 1594. "Efter konung majts brev datum 11 juni Anno 1594 haver Olof Burman lappfogde i Piteå och Luleå sockens lappmarker två sina hemman fri. Skattejorden 21 mark och 6 öresland, 2 mantal, 2 bågamantal, 2 skålpund 18 mark sakttesmör 8 st samfoong" (Västerbotten 1594:3). Olof Burman hade även frihet för ett hemman i Björsbyn i Luleå socken enligt jordeboken. Enligt 1599 års hjälpskattelängd ägde Olof Burman 18 spann utsäde, 22 kor, 4 stutar, 12 gamla får, 15 unga får, 13 getter, 16 unga getter, 5 risbitare, 6 unga svin, 3 hästar och 75 lod silver. Efter Olof Burmans död 1603 eller 1604 skrevs friheten över till hans änka Sara, som står som ägare åren 1604-1605. "Efter k.m.t.s. underskrivne brev den 29 juni anno 1602, givit Olof Burman lappefogde, frihet på sitt hemman Granden i Piteå socken så haver hans efterleverska h Sara, och på samma brev njutit frihet opå detta året 1604, och på höge överhetens nådige behag och är." Beviset för att Sara är dotter till Andreas Johannis och inte till Sven Persson finns i avkortningen år 1606 bland landskapshandlingarna. "Bekennes jag h Sahra Andersdotter S: Olof Burmans efterleverska att hava uppbud ..." Olof Burmans änka Sara Andersdotter gifte om sig 1605 eller 1606 med Olof Olofsson. Hon var barnlös. Detta framgår av saköreslängden 1607-08-05. Hustru Sara hade berättat för sin man att hon var havande, men sedan fått missfall. Följande hade hon däremot inte berättat. När tiden för den planerade födseln var inne, övertalade hon klockarens hustru Sigrid i Öjebyn, som då var havande, att föda sitt barn i Saras hus. Husgumman Anna övertalades att medverka. Sigrid skulle föda sitt barn, uppge att det var Saras, samt säga att hon själv fått missfall. Denna historia kom nu till rättens kännedom. Hustru Sara förklarade sig med att eftersom de inte hade några barn, ville hon inte göra sin man "storsorg och bedrövan" och berättade därför inte om missfallet (Västerbotten 1607:10). (Olof Andersson) Johan Norlander skriver att Olof Burmans räkneskaper utmärka sig framför andra genom noggrannhet och snygghet. Olof låg på "plus"hos hertig Carl, som ansåg att fogdarna förut otroligen och oskickeligen hanlat med den uppbörd som årligen plägade utgå av lapparna. Olof Burmans tillnamn prästplågaren, kan även ha sina orsakeri detta förhållande. Piteå församlings älsta historia 1300-1700 talen Olof Andersson, Helge Lundgren |