Student i Uppsala 1645. Fil.mag i Tyskland .Adjunkt i Offerdal. Lektor i Härnösand. Prästvigd i Säbrå kyrka 1662. 1666 köpte han en gård av sin svärfader i Härnösand för 100 rdlr. Tillträdde en tjänst i Själevad 1668 då prosten där Mag. L. Agrelius var sjuklig och barnlös och hans fru var Plantins rätta moster. Denne hoppades då att han skulle bliva hans efterblifvande kära hustru till hugnad. Plantin blev kontraktsprost i Själevad 1673. Transport till Luleå pastorat 1681. Hans grafsten med numera oläslig inskription ligger i kyrkans kor. I Nicolaus Plantins grav begravdes senare även hans svärson . Hans Renhorn. Citat ur Albert Nordberg: En gammal Norrbottensbygd." Även upp till våra bygder sträckte sig konung Karl XI:s omsorg, då det gällde att rannsaka, huruvida något, som kunde återtagas, gått förlorat av rikets egendom.Vi finna därför allmogen och den gemene man av Luleå socken samlad till ting den 7 och 8 juli 1684. Prosten Nicolaus Plantin, som naturligtvis var tillstädes så som boställeinnehavare vid den "inqvisition" rörande prästbordet ägor 1684, som ovan omtalas, begrärde att till protokollet få antecknat, att åkrarna under prästbordet i allmänhet vore av " sandaktig jord " " undantagandes nederst på styckena och några små stycken", att på stor åkern ( söder om kyrkan ) icke nu var och icke under tre kyrkoherdars tid någon öppen jord, att Ladehagen eller Hästhängnan hade urminnes varit " mullbete för pastorns hästar", att ingen äng funnes under prästbordet med namnet Sandänget, utan den måste sedan 1558 års rannsakning antingen vara lagd under fäfot och med skog sålunda övervuxen, eller ock inbegripas bland de ängar, som voro delade till staden och att Överåkersängen eller Bromellan borde betraktas såsom en äng till Lillblötan". Man får väl tänka sig, att om arealen av självväxande mark enligt ovanstående minskats sedan 1588, de odlade ägorna i stället något utvidgats. Förteckningen över ägorna ovan visar, att ingen mark frånhänts bostället vid Råneå sockens frånskiljande. |