Ulla Margaretha Winnberg

Uppfödning av labrador (Jakt ) i tjugo år Iliadens kennel.

Margaretha Winnberg blev 55 år gammal och avled den 4 december 2000 på Falulassaret efter en längre tids cancer sjukdom. Margarethas största intresse var nyfikenhet på sina rötter vilket resulterade i denna stora forskning. Hon hade en medmänsklighet och ett lojalt sätt som gav henne många nära och kära. Hennes starka vilja att finna sina rötter drev henne framåt och gav henne styrkan att finna de mest intressanta människor kunde registreras i släkten. Även så avlägset som i Kanada, Norge och Finland fann hon anfäder. Släktforskningen, som var hennes livsverk, gav henne kraft leva med sin sjukdom, sina tankar kring döden, och det som kommer därefter.
Margaretha var en lättsam och mångsidig människa. Hon arbetade med utvecklingsstörda personer på ett gruppboende i Leksand, Dalarna . I sitt arbete var hon en älskad personlighet och var inte rädd att " hugga i " om så behövdes. Mot slutet av sin sista tid hos oss talade Margaretha mycket om att hon ville att hennes livsverk skulle göras tillgängligt för de som hade gemensamma anor till oss, och även för de som inte än har hittat sina rötter.

Att Margaretha nu har lämnat oss känns lite tragiskt och framför allt tomt. Men vi vet, jag och övriga anhöriga, att hennes livsverk kommer att leva kvar inom oss och förhoppningsvis bli en del av den historia hon skrev..

Vila i frid Mamma, och må solen alltid lysa över dig.....

Din älskade son Richard Winnberg

Runan jag skrev till min mor.

19767 dagar hade du solen hos dig
dess strålar nu slutat värma din hud
du lämnade oss då dagen trädde in, gjorde sin entre

Vinde smekte din kind och viskade
Lämnade vackra minnen kvar åt oss
När vi är ensama och fryser, är DU nu vår sol

Lite ur min kommande bok om Mamma liv.
......................................................................

I de svåraste stunder, de blekaste minuter av saknad, föds nåt nytt.

I det som smärtar känns stunder korta och minuter långa, liksom jag stått tyst.

Moln skyr Ljuset av solen, bleknar det svarta för ett ögonblick i ett andetag av hopp.

Tröst är till för den som sörja kan, Tröst för den som sörjer och han ska vandra,