Abraham Nilsson Carlberg

Någon gång 1772/1773 kom Abraham Nilsson Carlberg, Arjeplog och Adolfström. Han finns där år 1773. För det året finns en notering i Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper "...betalt Carlberg för kyrkstugans flyttande..." Abraham Nilsson Carlberg flyttar tillsammans med hustrun Catharina Hansdotter och barnen Ulrica (f. 1764) och Abraham (f. 1765) från Meldersteins bruk i Råneå. Man kan spekulera i varför familjen lämnar järnbruket i Råneå, dit man kommit 1766, och överger de trakter, där man har sina rötter.

En förklaring kan vara att Abraham insåg, att bruket i Råneå ej hade någon framtid, vilket också besannades. En annan förklaring kan sökas hos Jonas Meldercreutz, ägaren av Meldersteins bruk. Denne kallas, som tidigare nämnts, av det bildade Nasafjällsbolaget som sakkunnig, för att resa till Nasafjäll och undersöka förutsättningarna för den planerade,nya bergsverksrörelsen. Kanske är det så, att Meldercreutz rekommenderar Abraham f.1738 till det nya bolaget som en allmänt kunnig och driftig person. Skäl finns som talar för detta.

Carlberg är en duktig byggnadsarbetare framgår av Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper för åren 1773 - 1800. Där finns nästan varje år under perioden noteringar, som talar om, att han anlitats av kyrkan för olika arbeten. Han levererar tjära och byggnadsmaterial till kyrkan. han brädfodrar väggar, tjärar tak och väggar, lagar, stålsätter vässar griftyxor.

Hans huvudsakliga verksamhet är dock vid bruket. I förhörslängden för Arjeplog åren 1772 - 1826 står under "Bruket Adolfström" upptaget "Gruvfogden Abraham Carlberg 1738 - 1803." I kommunionboken för åren 1774 - 1803 finns han under rubriken "Bruksfolk." Hans arbete vid bruket finns också omnämnt i litteraturen.

Hans Gillingstam har i Släkt och hävd nr 10, 1975, redovisat Abraham Carlbergs härstamning. Han har bl a studerat, kyrkoherdens i Dorotea, Jonas Nensèns, samlingar. Där har Carl Laestadius på 1820-talet lämnat följande upplysningar om Abramham Nilsson Carlberg och hans son med samma förnamn "....stadnade efter auctor i Adolfström och hade uppsikt över folket; född 1765 död 1824 15/3: fadern Abraham Nilsson Carlberg arbetade jemte auctor vi vid Verket, förut vid Råneå bruk, född i Piteå i Kalamark, större än sonen, tjock, stark…" Janrik Bromè berättar också om Carl namnet gäller två personer, Laestadius och Abraham Carlberg, men uppmärksammar inte, att det senare dels Abraham Nilsson Carberg (f. 1738) och dels sonen Abraham (f. 1765). Bromès uppgifter blir därför något svårtolkade.

Den ovan nämnde Carl Laestadius var född i Arjeplog och hade utbildats till guldsmed i Stockholm. Han hemkallades därifrån 1772, skickades till Sala för att studera och lära smältarbetet i hyttan. Hösten 1775 utfördes under hans ledning de första smältningsförsöken i Adolfström. De två första försöken misslyckades och Laestadius avskedades från tjänsten som hyttmästare. Sommaren 1778 kommer en expert, Jean Arndt Cornèer, från Sala till Adolfström och utföra ett antal provsmältningar Læstadius undervisas av Cornèer och tas till nåder. I detta sammanhang skriver Bromè "..,.Under Cornèers vistelse i Adolfström syns även den vid denna tid och sedan mitten av 1770-taletsom bergsfogde tjänstgörande Abraham Carlberg ha tillägnat sig en viss insikt i smältareyrket. Senare satte han sig grundligare in i detsamma och tjänstgjorde i många år som hyttmästare, medan Laestadius övertog bergsfogdesysslan. ..... " Det är svårt att avgöra om ovanstående citat endast handlar om Abraham Carlberg d.ä. (den äldre) eller om också sonen, Abraham Carlberg d.y. (den yngre) finns med i bilden.

Mycket talar för att den hyttmästare som Bromè senare skriver om i samband med malmtransporter år 1786 är Abraham Carlberg d. y.

Det finns en icke belagd traditionsuppteckning, som talar om att sonen Abraham hade sänts till Sala silververk för att lära sig malmsmältning och sedan återvänt till Adolf-ström för att bli hyttmästare.

Ostridigt är i alla fall, att Arbraham senast 1793, då han gifter sig vid 28 års ålder, står som hyttmästare. Abraham Nilsson Karlberg bör delvis ha lämnat arbetet vid verket någon gång under 1780- talet.

År 1782 övertar han nybygget Sakkavare, lom anlagts på 1760-talet och nu blev bruksnybygge. Samma år hade han dessutom annat arbete, som upptog hans tid. Kyrkräkenskaperna berättar om ett nybygge för kyrkans räkning.

"....1782 d. 3 Junij Refs neder den gamla klockstapelen på allmogens bekostnad utaf bruksarbetaren vid Adolfströms Silwerk Abraham Nilsson Karlberg med biträde af Nybyggaren Norrhom av Arjeplogs byn Jon Perssons son Pehr Jonsson, deröfver för 38 Rdr 42 R Specie i ett som alt åtagit sig at en stapel alla de trämaterialier, och i den nedanrefnes ställe uppbygga en ny klockstapel, hvartill de lade grunden för bemälte år 4 och 5 Junij och 6 derpå följande börjades sjelfva byggnaden, hvilken de undantagandes högsta höbergningstiden, bragte så vidare att de d. 12 November förr bemälte år satte upp den större klockan på sitt ställe och mindre d. 23 den derpå följande December. Syn på klockstapelbyggnaden hölls af Herr Crono; Befallningsmannen Välbemärkte Herr Olof Hollsten och Bergs-fougden Herr Carl Læstadius i närvaro Expeditions Länsmannen Daniel Læstander jämte några deputerade af allmogen. 30 januari 1783......... "

Källa: Individen i historien Sam Engman Strömsund

Det tidiga Arjeplog......

Frånl 1630-talet gick Nasafjälls namn ut över Sverige och nådde t o m utanför landets gränser. Anledningen var, att funnit ett silverstreck uppe på Nasafjäll, knappt en kilometer öster om riksgränsen mot Norge och cirka tio kilometer söder om polcirkeln

Fyndet kom lägligt, då Sverige här tiden var tyngt av krigskostnader Initiativ togs också snart, både centralt och lokalt, för sig göra sig nytta av fyndigheten. Hytta och smedja anlades vid Silbojokk, ungefär fem mil nedanför Nasa och nio mil från Arjeplog.

Men problemen var många och kunskaperna kanske inte alltid tillräckliga. Transporterna måste ordnas och arbetskraft skulle anskaffas. I den kom att ingå bland annat manskap som utskrivits från Västerbottens regemente,bergslagsmän från mellersta Sverige och krigsfångar från Tyskland. Janrik Bromè, som tecknat Nasafjälls historia, nämner som detalj, att de tyska arbetarna införde en nyhet i svensk bergshantering. Malmbrytningen vid de svenska bergverken hade dittills enbart skett genom eldning som fick berget att spricka.

Tyskarna började redan i december 1635 använda krut för att spränga sönder berget Gruvdriften vid Nasa-fjäll medförde alltså innovation för svensk gruvhantering. Att centralmakten hade stor tilltro till Nasafjälls-fyndet, kan man förstå av de beslut som tas. Man vill ökasin kontroll och effektivitet i Övre Norrland. Av den anledningen avskiljs Västerbotten med intilliggande lappmarkerår 1638 och blir ett eget län.

På det kyrkliga området inrättas genom ett kungligt beslut i september 1640 Arjeplog, Arvidsjaur och Silbojokk som självständiga pastorat i lappmarken. Kyrkan går alltså i främsta ledet, då det gäller att kolonisera ett område som i övrigt saknar fast bebyggelse i form av nybyggen. Kyrka .uppförs i Arjeplog 1641 och därefter kyrkplatsen bebyggd..

Den av myndigheterna startade gruvdriften hade, som det kan tyckas oöverstigliga hinder att besegra. Längs obefintliga vägar genom ödemarken skulle transporter ske från bruket t kusten och omvänt. Sjukdomar och dödsfall härjade decimerade arbetsstyrkan, främst bland gruvarbetarna. Långa vintrar med snö, blåst och kyla försvårade eller hindrade under större delen av året. Verksamheten inskränktes avsevärt redan från 1645. Samma år slöts freden i Brömsebro och Jämtland och Härjedalen tillföll Sverige. Detta kommer att påverka Nasafjälls historia. Danmark förklarar Sverige krig 1/6 1657 och avsikten att återerövra de förlorade landskapen.. I augusti 1659 går en norsk trupp från Junkardalen över gränsen ner tillSillbojokk och bränner ner de byggnader, som finns där. Uppe vid gruvan bränns logementena. Resultatet verket läggs ner efter att ha producerat cirka 860 kg silver och 25 500 kg bly. Silvret de ädlaste metallerna, har aldrig upphört att fascinera. Detta är kanske anledningen till att Nasafjälls silver fortsatte att intressera. Det dröjde dock drygt hundra år, innan den andra aktiva epoken inleds vid Nasafjäll. År 1770 bildas ett bolag i Piteå med nästan enbart intressenter från Övre Norrland. Bolagets avsikt var att på nytt försöka få igång brytning och förädling av de tillgångar berget Nasafjäll gömde.

Två sakkunniga, bergmästare Prinzell och professor Jonas Meldercreutz - ägare av Meldersteins bruk i Råneå -, fick bolaget uppdrag att undersöka de förutsättningar som fanns för på nytt starta bergsverksrörelsen. Verksamheten startades direkt, trots att bolaget ännu ej erhållit privilegier för bruksdriften. Byggnationer planerades, material och utrustning transporterades upp till gruvan och den nya hyttplatsen som lades i Adolfström, där anläggningsarbeten sked-1774 - 1775.

Aktiviteterna i lappmarken uppträdde på flera plan. Statsmakternas intresse för området ökade under 1700 -talet. I merkantilistisk anda ville man uppmuntra en utveckling av och bergsbruket. Kolonisationen måste stimuleras. Det är i detta ljus vi måste se lappmarksreglementet 1749, som kom att bli bestämmande för nybyggarkolonisationen i lappmarken i minst 150 år. Reglementet preciserade nybyggarens rättigheter och skyldigheter mot kronan och rennäringen. Han skulle i första hand ägna sig åt att odla jorden och hålla boskap. Då hans nybygge insynats, fick han vanligen ett frihetsbrev. I det angavs de antal frihetsår, som nybyggaren fick Det var i regel under de femton första åren på nybygget, som han slapp pålagor och inte minst knekt-utskrivningen. Efter den tiden blev nybygget skattehemman på normalt 1/8 som ansågs vara en försörjningsgrund för en familj. Statens politik varbland annat att skapa så många bärkraftiga skatteobjekt möjligt.

I Arjeplogs socken fanns det vid reglementets tillkomst endast tre nybyggen vilka alla hade tillkommit efter år 1700, och alla hade grundlagts av samer. Kolonisationen hade alltså börjat inifrån och kom också i fortsättningen att i stor utsträckning ha samma mönster.