Abraham Nilsson Carlberg

Någon gång 1772/1773 kom Abraham Nilsson Carlberg, Arjeplog och Adolfström. Han finns där år 1773. För det året finns en notering i Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper "...betalt Carlberg för kyrkstugans flyttande..." Abraham Nilsson Carlberg flyttar tillsammans med hustrun Catharina Hansdotter och barnen Ulrica (f. 1764) och Abraham (f. 1765) från Meldersteins bruk i Råneå. Man kan spekulera i varför familjen lämnar järnbruket i Råneå, dit man kommit 1766, och överger de trakter, där man har sina rötter.

En förklaring kan vara att Abraham insåg, att bruket i Råneå ej hade någon framtid, vilket också besannades. En annan förklaring kan sökas hos Jonas Meldercreutz, ägaren av Meldersteins bruk. Denne kallas, som tidigare nämnts, av det bildade Nasafjällsbolaget som sakkunnig, för att resa till Nasafjäll och undersöka förutsättningarna för den planerade,nya bergsverksrörelsen. Kanske är det så, att Meldercreutz rekommenderar Abraham f.1738 till det nya bolaget som en allmänt kunnig och driftig person. Skäl finns som talar för detta.

Carlberg är en duktig byggnadsarbetare framgår av Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper för åren 1773 - 1800. Där finns nästan varje år under perioden noteringar, som talar om, att han anlitats av kyrkan för olika arbeten. Han levererar tjära och byggnadsmaterial till kyrkan. han brädfodrar väggar, tjärar tak och väggar, lagar, stålsätter vässar griftyxor.

Hans huvudsakliga verksamhet är dock vid bruket. I förhörslängden för Arjeplog åren 1772 - 1826 står under "Bruket Adolfström" upptaget "Gruvfogden Abraham Carlberg 1738 - 1803." I kommunionboken för åren 1774 - 1803 finns han under rubriken "Bruksfolk." Hans arbete vid bruket finns också omnämnt i litteraturen.

Hans Gillingstam har i Släkt och hävd nr 10, 1975, redovisat Abraham Carlbergs härstamning. Han har bl a studerat, kyrkoherdens i Dorotea, Jonas Nensèns, samlingar. Där har Carl Laestadius på 1820-talet lämnat följande upplysningar om Abramham Nilsson Carlberg och hans son med samma förnamn "....stadnade efter auctor i Adolfström och hade uppsikt över folket; född 1765 död 1824 15/3: fadern Abraham Nilsson Carlberg arbetade jemte auctor vi vid Verket, förut vid Råneå bruk, född i Piteå i Kalamark, större än sonen, tjock, stark…" Janrik Bromè berättar också om Carl namnet gäller två personer, Laestadius och Abraham Carlberg, men uppmärksammar inte, att det senare dels Abraham Nilsson Carberg (f. 1738) och dels sonen Abraham (f. 1765). Bromès uppgifter blir därför något svårtolkade.

Den ovan nämnde Carl Laestadius var född i Arjeplog och hade utbildats till guldsmed i Stockholm. Han hemkallades därifrån 1772, skickades till Sala för att studera och lära smältarbetet i hyttan. Hösten 1775 utfördes under hans ledning de första smältningsförsöken i Adolfström. De två första försöken misslyckades och Laestadius avskedades från tjänsten som hyttmästare. Sommaren 1778 kommer en expert, Jean Arndt Cornèer, från Sala till Adolfström och utföra ett antal provsmältningar Læstadius undervisas av Cornèer och tas till nåder. I detta sammanhang skriver Bromè "..,.Under Cornèers vistelse i Adolfström syns även den vid denna tid och sedan mitten av 1770-taletsom bergsfogde tjänstgörande Abraham Carlberg ha tillägnat sig en viss insikt i smältareyrket. Senare satte han sig grundligare in i detsamma och tjänstgjorde i många år som hyttmästare, medan Laestadius övertog bergsfogdesysslan. ..... " Det är svårt att avgöra om ovanstående citat endast handlar om Abraham Carlberg d.ä. (den äldre) eller om också sonen, Abraham Carlberg d.y. (den yngre) finns med i bilden.

Mycket talar för att den hyttmästare som Bromè senare skriver om i samband med malmtransporter år 1786 är Abraham Carlberg d. y.

Det finns en icke belagd traditionsuppteckning, som talar om att sonen Abraham hade sänts till Sala silververk för att lära sig malmsmältning ochsedan återvänt till Adolf-ström för att bli hyttmästare.

Ostridigt är i alla fall, att Arbraham senast 1793, då han gifter sig vid 28 års ålder, står som hyttmästare. Abraham Nilsson Karlberg bör delvis ha lämnat arbetet vid verket någon gång under 1780- talet.

År 1782 övertar han nybygget Sakkavare, lom anlagts på 1760-talet och nu blev bruksnybygge. Samma år hade han dessutom annat arbete, som upptog hans tid. Kyrkräkenskaperna berättar om ett nybygge för kyrkans räkning.

"....1782 d. 3 Junij Refs neder den gamla klockstapelen på allmogens bekostnad utaf bruksarbetaren vid Adolfströms Silwerk Abraham Nilsson Karlberg med biträde af Nybyggaren Norrhom av Arjeplogs byn Jon Perssons son Pehr Jonsson, deröfver för 38 Rdr 42 R Specie i ett som alt åtagit sig at en stapel alla de trämaterialier, och i den nedanrefnes ställe uppbygga en ny klockstapel, hvartill de lade grunden för bemälte år 4 och 5 Junij och 6 derpå följande börjades sjelfva byggnaden, hvilken de undantagandes högsta höbergningstiden, bragte så vidare att de d. 12 November förr bemälte år satte upp den större klockan på sitt ställe och mindre d. 23 den derpå följande December. Syn på klockstapelbyggnaden hölls af Herr Crono; Befallningsmannen Välbemärkte Herr Olof Hollsten och Bergs-fougden Herr Carl Læstadius i närvaro Expeditions Länsmannen Daniel Læstander jämte några deputerade af allmogen. 30 januari 1783......... "

Källa: Individen i historien Sam Engman Strömsund

Familjen Karlberg

Då familjen kommer till Adolfström i början på 1770-talet är sonen Abraham sju år. Han är född i Ängesmark Piteå 16 / 6 1765. Där var också den äldre systern Ulrica född, året var 1764.. Barnen var i skolåldern och det fanns också vid den tiden skola i Arjeplog, men den var avsedd för den samiska befolkningens barn. Undervisningen av Abraham och Ulrica och senare systern Lovisa ( f. 1773 ), bör alltså enligt tidens sed ha skett i hemmet och då i första hand av modern.
I en husförhörslängd för Arjeplogs socken, upprättad 1772, kan man se, att båda föräldrarna och de tre barnen läser Luthers katekes rent och tydligt. Det är ju också möjligt att barnen, under den tid familjen finns i Adolfström, får undervisning av brukspraktikanten Risberg.
Att sonen Abraham blivande hyttmästare, senare också lär sig samiska framgår av källorna. Det är ju naturligt med tanke på de kontakter han borde ha haft med dem under sin yrkesverksamma period. Han bör ha haft med samerna att göra vid hyttan, i samband med transporterna och vid marknadshandeln och andra affärer.
Familjen står noterad som " Bruksfolk i Adolfström" under de första tio åren av sin bosättning i Arjeplogs socken, men år 1782 övertar man Sakkavare. Nybygget ligger vid norra stranden av Hornavan, knappt en mil fågelvägen från kyrkplatsen i Arjeplog. Petrus Læstadius beskriver marken som " den argaste stenkläpp." Åkermarken omfattade 1 5/8 tunnland, som låg nära gården och inom mindre än en mil från gården skulle brukaren kunna få cirka 21 skrindor hö enligt insyningsprotokollet.
Vid den här tiden, 1782, är sonen Abraham 17 år och han bör redan nu ha påbörjat den utbildning som senare skall ge honom hyttmästarbefattningen vid bruket. Kanske är det redan nu som han, enligt uppgifter som jag inte kan säkerställa, reser ner till Sala silvergruva för att lära sig smältarens svåra konst.
Bromè återger en relation från 1786, där det berättas om svårigheterna med malmtransporterna från gruvan ner till hyttplatsen vid Adolfström. Han skriver"……..Under en dylik resa till Nasafjäll i slutet av september kunde transporthästarna p.g.a snöstorm icke föras längre än till foten av Nasafjället.
Hyttmästare Karlberg, som ledde denna transport, begav sig ensam upp i fjället och lyckades ta sig fram till gruvstugan, där han stannade över natten under största livsfara…"
Det går inte med bestämdhet att säga om, det var Abraham Karlberg den yngre eller om det var Abraham Nilsson Karlberg den äldre som omnämns i det sammanhanget. I avräkningsböcker från Adolfström från 1788 finns dock både en hyttmästare Abraham Karlberg den yngre upptagen liksom en nybyggare Abraham Karlberg, vilken är identisk med den förre gruvfogden Abraham Nilsson Karlberg den äldre.
Vid 23 års ålder står alltså Abraham Karlberg f. 1765 som hyttmästare vid Nasafjällets silvergruva. Det är en post, som han kommer att ha kvar till gruvdriften upphör år 1810. Han blir under dessa år en förgrundsgestalt i silververkets historia.
I kyrkböckerna finns fler uppgifter om familjen Karlberg. I Arjeplogs sockens lysnings- och vigselbok för år 1793 finns tre giftermål, vilka är värda att notera.
"…Mars 8 drängen Johan Holmström i Korrogweik med jungfru Ulrica Karlberg i Sakka lofvat i morgongåfva 3 rdr Specie.."
"…18/3 Hyttmästaren vid Nasafjells Silververk Abraham Karlberg med deijan*1 Brita Pehrsdotter Holmström lofvad till morgongåfva 20 Rdr specie *2…"
"…1/12 Drängen Jonas Johansson med pigan Lovisa Abrahamsdotter Karlberg lofvad morgongåfva…( inget belopp angivet ) .."
Gruvfogden gifte alltså bort sina tre barn samma år. Hyttmästarens hustru Brita ( f. 1771 ), kommer ursprungligen från en gammal Arjeplogssläkt. Hennes far var sonson till den förste nybyggaren på släktgården Korrogweik, samen Jacob Olofsson.
Hyttmästarens första hustru, Brita, var klockardotter, men han hade fler klockare i sin släkt. Hon var dotterdotter till klockaren i Aborrträsk, Anders Johansson och hans hustru Anna Olofsdotter Læstander. Britas mor, Sisla Andersdotter var född 1734 och i kyrkböckerna finns noterat, att hon flyttade till arjeplogs församling första gången 1756. Hon flyttar ut två år senare men återkommer 1763. Hon finns då upptagen som piga hos pastor Öhrling i Arjeplog. Det troligaste året för hennes giftermål med Pehr Olofsson år 1764. De får barn tillsammans, vilka växer upp och blir giftasvuxna- så också dottern Brita. Hon är tjugo år, då hon får sitt första barn, sonen Gustaf. Då han hunnit bli två år ( 1793 ), gifter föräldrarna sig och ungefär ett halvår efter vigseln kommer dottern Fredrika till världen.
Hyttmästaren omtalas på olika ställen som en driftig person. Hans hävdatecknare tänker kanske inte då i första hand på hans roll som barnafader, men omdömet kan gälla också i det avseendet. Det finns uppgifter om att han i sina två äktenskap skulle haft 19 barn. Sam Engman Strömsund har bara kunnat finna 18 i kyrkböckerna, därav elva i första äktenskapet.
Första hustrun, Brita, måste liksom många av sina medsystrar, haft en omänsklig lott att bära. Fram till sin död 1807 då hon var 36 år hann hon föda följande barn:
Sonen Gustav f. 1791, dottern Fredrika f. 1793, dottern Catharina Ulrika f. 1795, dottern Brita Johanna f. 1796, dottern Sophia Magdalena f. 1798 d. 1798, sonen Per Erik f. 1799 d. 1799, dottern Anna Sophia f. 1800 d. 1801, sonen Per Abraham f. 1801, dottern Anna Sophia f. 1802, sonen Fredrik f. 1804 och sist dottern Eva Cicilia f. 1807 d. 1809.
Fredrika var äldsta dottern och man kan med stor säkerhet anta, att hon tidigt får lära sig hjälpa modern i arbetet. Kanske får hon det lättare, då hon som tioåring flyttar med familjen från Adolfström till Sakkavare. Hennes farfar dog 1803 och sonen Abraham övertar nybygget. Där finns farmodern, Catharina Hansdotter fortfarande i livet. Hon bor enligt uppgift hos sonen Abraham i Sakkavare de sista åren av sitt liv fram till sin död år 1805.
Då fredrika blir 14 år dör modern ( Brita ) och lämnar åtta barn efter sig. Gustav är äldst, 16 år, och Eva Cicilia är ännu spädbarn. Det finns vissa oklarheter betr Eva Cicilia, en uppgift säjer som jag återgivit ovan, att hon dör 1809. Samtidigt finns hon inte upptagen bland de efterlevande i bouppteckningen efter modern.
Man kan fundera över hur familjen Karlbergs liv tett sig fram till den här tidpunkten. Det mesta måste bli spekulationer, men vi får viss hjälp av källorna.

*1 Deija = Hushållerska, mjölkerska,ladugårdspiga, amma, frilla.
*2 Beloppet ovanligt högt. I vigselboken förekommer runt 1790 endast sällan belopp över 10 Rdr Specie