Karl Fredrik Læstander
| Far: | David ( IV ) Davidsson Læstander (1814 - 1886) | |||
|---|---|---|---|---|
| Mor: | Katarina Kristina (Kajsa) Karlsdotter Wallström (1821 - 1890) | |||
| Född: | 1849-06-05 Renberget, Arjeplog (BD) 1) | |||
| Död: | 1872 2) | |||
Familj med Anna Charlotta ( Lotta ) Holmström (1841 - )
| Vigsel: | 1870 2) |
|---|
| Noteringar |
|---|
| Kalles liv blev ej så långt. Han omkom nämligen genom olyckshändelse. Han skulle en dag tillsammans med en kamrat, kallad Stor-Pelle, segla till Notti. Förspelet till olyckhändelsen var att Stor-Pelle och Klockar-Kalle skulle arbeta med slåttern hos en man på kyrkpltsen, men innan de satte i gång med liarna, ville de ha sig litet förfriskning. Deras husbonde hade enligt deras mening för litet brännvin så de beslöto att segla en vändning till en person, som de visste hade mera starkvaror hemma. När de kommit ut på Hornavan en god bit, upptäckte Kalle att han glömt sin snusdosa. Stor-Pelle var i besittning av sin, men då männen sutto i var sin ände av båten, så var Kalle likaväl utan snus. Seglet var fäst mitt i båten, och den snuslöse skötte styret. Pelle ville gärna bjuda sin kamrat på snus men vågade ej gå förbi seglet. Kalle hade då sagt, gå du jag svarar för följderna, Pelle gick, och båten stjälpte. Sedan gick det som det gick Pelle klarade sig fastän han ej kunde simma, och den som lovat svara för följderna, fick också göra det. Kalle hade sagt till Pelle " Håll dig till båten" ( den låg upp- och nervänd, förstås). Jag skall simma i land. Men den här gången var Kalle klädd i vadmalströja och avståndet till land var längre än beräknat. Han orkade ej fram. Kavajen hade slagit upp över hans huvud och hindrat simtagen med armarna, troddes det. Den store simmaren gick till botten. Kvällen före olycksdgen hade Kalle tillsammans med ett par andra karlar varit ute och dragit not. Därvid hade han betett sig mycket dumdristigt, varför en av kamraterna i båten yttrat: " Du river oss alla i sjön, som du bär dig åt". Då hade kalle svarat. Ja får jag ingen annan död än att dö i vattnet, då kommer jag att leva i evighet. Jag skulle väl inte kunna dö i vatten - Så talade han - och dock - 24 timmar senare var hans liv ändrat genom drunkning. Källa: Eva Lundmark. |
| Källor | |
|---|---|
| 1) | Piteanor 2000 |
| 2) | Svenska ättartal 1898 |
<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.0, Programmet tillhör: Richard Winnberg