Den ålderstigne konungen var änkling efter sin älskade Margareta Leijonhufvud och tycktes hava helt och hållet försjunkit i saknad och sorg. Vid sextioett års ålder hade man väl icke heller väntat, att en ny kärlek skulle hos honom vakna. Men han fattade snart en häftig böjelse till den avlidnes sköna systerdotter, som då var sexton år gammal. Han sökte själv upp den blyga och förskrämda jungfrun, och ledde henne upp till slottet. Sedan även hennes föräldrar förklarat sin vilja och önskan, måste hon ödmjukt säga ja till konungens frieri.
Biskopen i Linköping, Claudius Hwit, som var konungens blint tillgiven, förrättade vigseln, vilken den vördade ärkebiskopen Laurentius Petri vägrade att bevista. Nästan över hela landet yttrade man missbelåtenhet och till och med åtlöje över detta äktenskap.
Hon upplevde de första tio åren av Gustav Adolf den stores regering, och njöt sålunda, innan hon avsomnade, den glädjen att för fäderneslandet kunna hoppas ett tidevarv av förnyad storhet och glans
Källa: Internet