Johan Hjalmar Skillerstedt (Pudas)

Blev 68 år.

Äktenskap med Anna Karolina Larsdotter Huuva (1875 - 1903)

Äktenskap med Hilma Maria Marrti (1884 - 1976)

Noteringar

Johan Hjalmar Henriksson Pudas (senare tog han namnet Skillerstedt)

Hjalmar föddes i Kärendöjärvi i Pajala den 4 augusti 1882. Hans föräldrar var hemmansägaren Henrik Ersson Pudas och Maria Johanna Fredriksdotter, och de hade gift sig bara fyra månader tidigare.

Den 19 maj 1885 flyttade familjen till Lainio. Hjalmar var då knappt tre år gammal. Han var äldsta barnet av tretton, men tre barn dog i späd ålder.

Hjalmars barndomshem Allanpä var en av de två stora gårdarna i Lainio. Hjalmar var äldsta sonen men enligt vad hans morbror "Klementi" senare berättat var Heikki (Henrik) inte hans riktiga far. Det sägs att hans far var en kronojägare söderifrån, möjligen från Värmland.

Hjalmar var ljus och rödlätt med bruna ögon. Den 1 maj 1901 gifte sig Hjalmar med den sju år äldre Anna Karolina Larsdotter Huuva. Eftersom han bara var 17-&ar fick han söka tillstånd hos kungen. Paret hann få två barn.

Anna dog i barnsäng den 9 mars 1903, och sonen dog alltså en månad senare, enligt vissa uppgifter dog båda i lungsot.

Hjalmar var inte ens fyllda 21 när han blev änkling. Två år senare, den 20 maj 1905, gifte han om sig med Hilma Maria Martti. Hennes föräldrar visade viss motvilja mot att hon skulle få en änkling till make.

Med Hilma fick Hjalmar tretton barn. I början av oktober 1918 hade familjen, som levde på jordbruk, jakt och fiske, flyttat från Hjalmars barndomshem i Allanpää till ett hus inne i Lainio som han byggt. Det står ännu kvar och i dag bor Hjalmars sonhustru Ester där.

Givmild jägare
Hjalmar var en människa som lockade andra människor till sig. Han var givmild och bjöd ofta besökarna på fet, god sik. Han fiskade, jagade älg och lade ut fällor, bland annat nätfällor bakom höhässjorna. I bland tog han djur med sig hem från skogen. Då 7-årige dottersonen Harry minns att Hjalmar 1942 hade en hökuggla som bodde bakom storugnen.

Hjalmar gav mycket pengar till predikanterna men när sonen Arne omkom på havet vände han sig bort från religionen. Och det med sådan kraft en kristen som hävdade att "ryssarnas kulor inte biter på kristna" fick svaret utpekat med Hjalmars 8 millimeters-gevär: "ställ sig där borta på ängen så får vi se".

Detta laddade möte slutade dock lyckligt - besökaren, som kan ha varit min mormorsfar Karl Ludvig Vinsa som ofta besökte ofta gården för att försöka byta till sig mat mot sina smidesvaror, lydde inte uppmaningen.

Sista önskan uppfylld
Hjalmar lämnade sällan Lainio och tyckte inte om att behöva åka till Vittangi sjukhus sedan han drabbats av en lättare hjärtinfarkt. När han skulle få åka hem blev han så glad, packade sin väska... och föll ihop i sjukhuskorridoren i en ny hjärtattack, denna gång med dödlig utgång. Det var den 6 december 1950. Hjalmar blev 68 år gammal.

Han hade haft en önskan om att få bli den förste som begravdes på Lainio kyrkogård, som då höll på att anläggas. Men han dog innan kyrkogården var klar. Därför vigde prästen ett tillfälligt gravställe åt honom på älvstranden, i backen där det nu står en aitta.

Först två år senare var kyrkogården klar. En kväll efter jul blev det dags att flytta kistan. På grund av en vidskeplig tro måste detta ske efter mörkrets inbrott och männen tågade dit med tända lyktor.
Hjalmars söner Arthur och Abner var också med.

Likstanken spred sig över hela byn. Men Hjalmar blev den förste på Lainio kyrkogård. Hans gravsten finns precis till höger om ingången.

Källa Lena Gärdemalm, Vittangi

Personhistoria

Källor