Anders Eriksson (Koskull)

Landshövding, generallöjtnant, friherre. Blev 69 år.

Barn med Anna Catharina Strömberg (af Clastorp) (1697 - 1731)

Sambo med Eleonora Sofia Palmfelt (1709 - 1745)

Sambo med Mariana von Taube (1705 - 1749)

Noteringar

Volontär vid livg 92, furir vid Närke-Värmlands reg 17 maj 95, fänrik vid Västmanlands reg 27 febr 00, löjtn där 30 sept 00, kaptenlöjtn 31 jan 01, kapten 2 okt 01, ryttmästare vid Södra skånska kavallerireg 2 dec 04, major där 10 maj 08, överstelöjtn vid Norra skånska kavallerireg 31 jan 11, överste vid Stanislaus av Polen drabanter 7 mars 13, vid Ben-derska dragonerna 13 okt 13, vid Livreg till häst 4 april 17, generalmajor av kavalleriet 28 april 19, frih 2 maj 19, deltog i riksdagarna 19, 20, 23, 40—41 o 42-43 (SU), överste vid Södra skånska kavallerireg 21 maj 23, landsh i Kronobergs län 27 febr 29, generallöjtn:s titel 13 sept 43.

Redan som ung major utmärkte sig K höst-n 1708, då han som chef för köskvadronen i generalmajor Lagercronas stora förtrupp var ensam om att inte förirra sig i skogarna under marschen till Potjeppasset, Severiens lås mot öster. Som konvalescent följde han Karl XII från Perevolotjna o kom i Turkiet att tillhöra den närmaste kretsen kring denne. Kännetecknande för K under perioden 1700—16 är hans oförfärade fysiska stridsinsatser — han sårades allvarligt vid Narva, Staro Sensjary o Rügen — hans ovanliga begåvning för militär underrättelsetjänst o "lilla krigets" taktik samt hans goda handlag med diplomatiska uppdrag.

K framträdde 17 plötsligt som politisk karriärist genom att chansartat o riskabelt satsa på framgång för arvprins Fredriks planer att ensam o enväldig följa Karl XII på Sveriges tron. I febr 19 anklagades K i anonyma biljetter till lantmarskalken Per Ribbing för att planera en statskupp med sitt regemente vid Ulrika Eleonoras förestående kröning i Uppsala. Han svor sig offentligt fri från anklagelsen utan att lyckas skingra misstankarna. Efter fiaskot vid riksdagen 23 för kungens sista försök att öka sin konstitutionella makt höll sig K borta från riddarhuset under närmare två decennier.

Från 29 till sin död var K landshövding i Kronobergs län. Hans ekonomiska förvaltning av länet har karaktäriserats som förebildlig tom av en hätsk partifiende som Henning Gyllenborg. Lantbruksreformer o etablering av manufakturer syns mer än annat ha upptagit hans energi till påtaglig fördel för länet men även för hans privata ekonomi. Bl a grundlade han tillsammans med landshövdingen i Kalmar län G B Staël v Holstein Kosta glasbruk, som fått namn efter de båda grundläggarna.

Vid riksdagen 40—41, den första som K bevistade efter 23, började han försiktigt undersöka möjligheterna för en politisk comeback, nu i mösspartiets ledning. Följande riksdag invaldes han i sekreta utskottet, o 43 fick han i uppdrag att tillsammans med Carl Frölich leda den officiella förhandlingsdeputationen till Dalarnas upproriska bönder. Då hade han emellertid redan länge varit sjuklig, o denna riksdag blev hans sista.

sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11729

Personhistoria

Källor