Harald Eriksson (Stake af Hönsäter)

Generallöjtnant och krigsråd. Blev 79 år.

Äktenskap med Magdalena Sparre af Rossvik (1612 - 1656)

Noteringar

När den första byggnaden uppfördes på Hönsäter finns inte dokumenterat, men på 1300-talet torde det inte ha varit mer än en bondgård. Men på 1500-talet uppfördes en envånings byggnad och troligen ingår vissa delar av den i nuvarande byggnad. Det första dokumenterade bygget är från den 10 november 1667, då kontrakt skrevs mellan Harald Stake och två stenhuggare från Västerplana, Arvid Månsson och Christian Johansson, vilka åtog sig att uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1707 eldhärjades godset och då förstördes sju trähus samt övervåningen. år 1746 ärvde friherre Harald Gustav Stake gården och lät några år senare reparera gårdens corps-de-logie. 1807 byggdes de nuvarande flygelbyggnaderna på samma plats där de något århundrade tidigare stod. År 1912 byggdes exteriören om på huset med bl.a. balkongerna. 1912 hade Hönsäter en areal på 2420 hektar varav 860 hektar var åkerjord, till godset hörde alltså nära nog halva Kinnekulle. 1932 anlades en vacker park, men på 1960-talet lades den igen och besåddes med gräs. Senare har endast mindre reparationer genomförts tills på 1980-talets slut då stora reparations arbeten genomfördes på in och utsida samt i omgivningarna.

Den mest berömd av Hönsäters alla ägare var utan tvekan riksrådet och generalen Harald Stake. Han föddes på Hönsäter 1598. Redan som ung blev han kammarpage hos Gustav Adolfs syster och därefter kammarjunkare hos Gustav II Adolf. Han skickades till Oranien för att lära sig krigarkonsten och han utmärkte sig för stor tapperhet vid ett slag i Florean, Kungen kallade snart hem honom och han avancerade snabbt uppåt i graderna. År 1630 följde han Gustav Adolf ut i kriget som chef för en skvadron av Västgöta ryttare. Det var han som med sina Västgötar fäste namnen, Burgtall och Alte Veste på regementsfanan.

Konungen gjorde en gång en rekognosceringsritt tillsammans med Stake och en del ryttare, från sin befästa ställning vid Werben vid Elbe, då de plötsligt blev anfallna av ett helt regemente kroater. Det enda sättet att rädda konungens liv var att uppoffra hela skvadronen så att konungen skulle komma undan. Men i stället för att stanna och slåss till sista man så anföll Stake med en våldsam kraft och tapperhet, fiendens överste sköts av sin häst och trots att Harald Stake sårades svårt i huvudet drevs hela det fientliga regementet på flykten. Med denna krigarbragd räddade han inte bara kungen utan även den största delen av sin trupp.

Härefter steg han snart i graderna och blev efter Erik Soop överste för sitt regemente. Efter 30-åriga krigets slut tog han värvning i Holländska armén. År 1676 belägrades Bohus fästning, av vilka är lite oklart, kanske av den danska flottan eller av den fruktade norrmannen Gyldenlöwe med en ansenlig styrka, och trots att Stake var nära 78 år gammal och fick hjälpas upp på sin häst visade han stor tapperhet och heroiskt soldatmod då han i egen hög person tillsammans med några kompanier stormade ut ur fästningen och jagade bort fiendens trupper. Detta blev hans sista bragd, han dog av sjukdom på Hönsäter den 28 september 1677 och ligger nu begravd på Österplana gamla kyrkogård. Han var en orädd krigare som stred aktivt och med värjan i hand och hans krigarbana var så lång att det knappast finns motstycke i den svenska historien.

Några rader om Stakes vandring upp på karriärsstegen. 1614 kammarpage åt Hertig Johan av östergötlands maka Maria Elisabeth, 1618 kammarjunkare hos Gustav II Adolf, fänrik 1624, löjtnant 1627, ryttmästare 1629, major 1635, överstelöjtnant samma år, överste för Västgöta kavalleri 1638-48, landshövding i Skaraborgs län 1648-57, generalmajor 1657, landshövding i Göteborg och Bohuslän 1658, som den förste i detta län. Generallöjtnant 1659, krigsråd 1664, avsked från alla sina befattningar 1677. Han var med vid många berömda slag t.ex., Breitenfeld, Lech, Alte Veste, Lützen, Oldendorf, Nördlingen, Witt Stock.

Vid ett tillfälle försvarade Stake Bohus fästning, situationen var kritisk för de svenske och den danske befälhavaren skickade ett brev till Stake med uppmaning om att kapitulera. Harald Stake lär då ha författat följande skrivelse:


Sittande skitande jag läste ert brev, ju mera jag läste ju mera det drev. Då marken var frusen och saknade löv, jag tog edert brev och torka min röv.
Detta var således det svar som han sände tillbaka till den danske befälhavaren som hade bett honom att kapitulera, och vad som det betydde behöver väl inte förklaras.

Källa: Hellekiskurien

Personhistoria

Källor