När du läser äldre handstilar är det bra att skriva av det du läser på ett rutigt papper, av den typen som har rutor om 0,25 centimeter. Skriv sedan en bokstav i varje ruta och lämna mellanrum mellan orden. Är det någon bokstav, som du inte ser vad det är, lämna rutan tom.
När du slutat med denna text, gå och fika en stund eller gör något helt annat. När du tittar på texten igen, så kanske du ser att bokstäverna bildar ett ord som du kan gissa dig till – det undermedvetna har hjälpt till att fylla luckorna.
I början läser man oftast formelartad text, såsom i en födelsenotis, där man kan förvänta sig att det står när och var barnet föddes, vilka föräldrarna var och vilka faddrarna var. Ordförrådet är begränsat, så det lär man sig ganska snart, och det är en bra övning.
Stavningsregler dröjde
Inte bara stilen har förändrats genom seklerna, även språket har utvecklats. Det är nog tveksamt om en nutida person kan förstå till exempel Gustav Vasas brev från första halvan av 1500-talet utan specialstudier.
En bit in på 1600-talet börjar språket mer likna vår nutida svenska, men några stavningsregler fanns inte förrän på 1820-talet när Carl Jonas Love Almquist kom med sin Allmän språklära (1829; 2:a uppl. 1835) och Svensk Rättstafnings-Lära (1829; 20:e uppl. 1881).
Stavningsreformen som genomdrevs 1906 förenklade stavningen av “v” och “t” i svenska språket. Reformen innebar början till slutet för den äldre standard som i dag kallas gammalstavning. Selma Lagerlöf använde den förenklade stavningen i Nils Holgerssons underbara resa (1906–07), vilket bidrog till att den snart slog igenom i skolorna.