Svarthyttan

Ett i Skyllbergs bruksarkiv förvarat, egenhändigt brev från landshövdingen Gustaf Leijonhufvud, daterat Örebro den 28 februari 1635, lämnar ett nytt och i förstone tämligen förbryllande bidrag till Lerbäcks bergslags historia. I brevet omförmäles, hurusom »en Skön Masugn och andre Nyttige huuss» blivit »Uthi willande Skogen» uppbyggda av tvenne i övrigt okända personer, »Mester Ludwijk och M: Jocum». Detta hade skett med vederbörligt tillstånd av Carl Bonde och Kungl. Maj:ts »godha behagha». Anläggningen kallas rentav »ett Nytt Järnbruk» och framstår sålunda som ett konkurrentföretag till Lerbäcks kronobruk. Mäster Ludvig och mäster Jochum beviljades genom landshövdingens brev sex års skattefrihet, räknad från maj 1633 till maj 1639. Bland övriga förmåner uppräknas rätt att bearbeta gamla och nya gruvor, befrielse från skjutsskyldighet samt från utskrivning för vid bruket sysselsatt »Nådtorfftigit folk».

Under 1630-talet uppfördes sex masugnar i Lerbäcks socken. Fem av dessa uppges vara anlagda av bergsmän, förvisso icke »uti villande skogen». Den sjätte, Svarthyttan, säges vara uppbyggd 1636 av »Baselers participanter». Detta kan knappast åsyfta några bergsmän, och ingen bergsman skulle som herrar Ludvig och Jochum titulerats ”mäster”. Vidare låg Svarthyttan just »uti villande skogen». Visserligen stämmer inte årtalet 1636, eftersom masugnen förefaller räkna sin tillkomst från 1633, men då exempelvis Trehörnings masugn i en och samma relation på ett ställe säges vara uppförd 1636 och på ett annat 1632, så äro dylika dateringar ej alltför tillförlitliga. Någon annan hytta än Svarthyttan kan ej frågakomma, och antingen mäster Ludvig eller master Jochum har tydligen hetat Baseler i efternamn.

Kompanjonerna synas ej ha haft någon större framgång med sin »sköna» masugn. I varje fall hade de tröttnat 1641, då hyttan till billigt pris förvärvades av arrendatorn å Godegård Jean Quintin, en systerson till Louis De Geers maka. Denne omtalas 1644 som hyttans ägare. Detta är veterligen sista gången, som något förspörjs rörande »Svarthytte järnbruk». Ännu så sent som på kartor från 1723 och 1730 finnes emellertid »ett gammalt masugnzstelle kallat Swarthyttan markerat », varav framgår, att masugnen varit belägen där Nyhyttans, Ånstorps och Önnabo ägor möttes vid gränsskillnaden mellan Lerbäcks och Hammars socknar. Invid torpet Stora Svarthyttan reser sig alltjämt en myrstackformad, ett par meter hög kulle, och genom vegetationen skymtar murverk tråna den trehundraåriga masugnspipan.