Kung Eriks frillor
Kung Erik skaffade dessa frillor efter att hans relation med Agda Persdotter upphört 1561 och innan relationen med Karin Månsdotter inletts 1565. De bodde tillsammans på bland annat kungsgården Väntholmen nära Svartsjö slott i en halvt officiell ställning. De hade en officiell ställning och benämndes formellt med titeln “Kongl. Maj:t frilla” i dokument och räkenskaper, och levde med bekväm standard på den kungliga kassans bekostnad. När Erik tröttnade på förbindelsen blev de utan vidare avspisade, men försågs med arrangerade äktenskap eller egendom för sin försörjnings skull.
Frillohopen kallades en grupp om sju frillor eller mätresser till Erik XIV.
Frillohopen bestod av Karin Jakobsdotter, Anna Larsdotter, Karin Pedersdotter, Sigrid Nilsdotter, Doredi Valentinsdotter, Britta och Ingerd. Endast deras namn är kända, i övrigt saknas individuella uppgifter. Det råder också oklarhet kring exakt hur många de var. Det nämns dock att de var av skiftande ursprung. En av dem födde en dotter, Lucretia, till vilken Erik XIV gjorde ett horoskop 1565. I januari 1565 blev Karin Månsdotter en av frillorna i denna grupp, och senare samma år blev hon Eriks enda frilla.
Vasa ättens frillor
På 1500-talet hade alla kungens söner frillor. Prinsarna Eriks, Johans, Karls och Magnus frillor kallas ofta ”förtidshustrur” eftersom kvinnorna levde med dem i en långvarig äktenskapsliknande relation innan prinsarna gifte sig. När så prinsarna förmäldes med en furstinna eller prinsessa avvecklades deras frilloförhållanden. Frillorna fick då hus eller gods och giftes bort med betydande borgare eller adelsmän. Vasasläktens frillobarn fick namnet Gyllenhielm.
Erik XIV gifte sig 1567 med sin frilla Karin Månsdotter – vilket innebar att deras son Gustav blev tronarvinge. Eriks bröder, hertigarna Karl och Johan, gjorde då uppror och 1568 tvingades Erik avsäga sig kronan och fängslades av sina bröder. Erik XIV:s tilltag ledde till att 1582 års riksdag beslöt skriva in i successionsrätten att tronföljden skulle förloras vid giftermål med ofrälse kvinna.
Under 1600-talet började frilloförhållandena ses med oblidare ögon. Dels gjorde den starka svenska stats- och kungamakten gångna tidernas alliansbyggande via frillor och frillobarn föråldrat, dels fick kyrkan med sin lutherska ortodoxi alltmer inflytande i lagstiftning och förvaltning. Frillobarnens särställning i den svenska lagen försvann 1734. De räknades nu som “oäkta” barn. I och med detta försvann frillan som bihustru och männen tog sig älskarinnor vars sociala och juridiska status var osäkrare. Nu kom innebörden av ordet frilla att förskjutas till att betyda älskarinna. (Gadd,2009, sid 254-286)
6 481 visningar