Abraham Carlberg, dy

Carlbergarna (d.ä. och d.y.) var hyttmästare vid Nasafjälls silververk i Adolfström. Silverfyndigheten vid Nasa har bearbetats vid tre perioder 1635-1649, 1770-1810 och 1887-1999 (Lundman, 2010). Upprinnelsen var att en same upptäckte en svart sten på fjället i närheten av sitt renbetesland vilket ledde till undersökning och gruvbrytning. Arbetet var hårt, nybyggare och samer rekryterades till ”tvångsarbete.” Under första perioden (1635-1649), före Carlbergarna kom dit, brändes byggnader m.m. ner i en mordbrand.

När Abraham Carlberg d.ä. och Abraham Carlberg d.y. kommer in i bilden (andra perioden dvs. 1770-1810) hade ett bolag bildats för att utveckla en hytta i Adolfström. Samer och nybyggare som svarade för transporterna arbetade också nu under hårda villkor. Huvudägaren Majoren Staël von Holstein synes emellertid ha varit mindre lämpad att leda företag och han lämnade bruket år 1810 utfattig och ruinerad. Därmed upphörde bergsverksrörelsen. Själva bruksanläggningen med byggnader, inventarier och redskap tillhörde alltjämt silververksbolaget, men då inga direktörer längre fanns och inte heller någon styrelse hade intresse av att övervaka anläggningen, ska Abraham Carlberg d.y. ha sålt redskap och inventarier.

Tio år senare, sommaren 1821, annonserade några av Nasafjälls silververks andelsägare i Post- och Inrikes Tidningar och utlyste en bolagsstämma i Råneå. Men då hela hyttanläggningen utom boningshusen plötsligt brann ner, kunde inte någon redovisning av inventarierna göras. Många är av åsikten att Carlberg d.y. satte eld på hyttan (Lundman, 2010). I Bromés avhandling om Nasagruvan framhåller han att Carlberg d.y.: “…synes ha haft ett mer än vanligt utvecklat födgeni och blev Staël von Holsteins största fordringsägare i Lappmarken. Genom allehanda mer eller mindre lovliga affärer med lappmarksvaror, hästar, brännvin o.d. i Norge och på marknaderna i lappmarken hade han lyckats skaffa sig en så god ekonomisk ställning, att han understundom kunde uppträda som långivare åt sina förmän, bruksförvaltare…”

Det finns emellertid fler bottnar i historien. Abraham Carlberg d.ä. hade avsatt sin företrädare Carl Laestadius, Petrus och Lars Levi Laestadius far, sannolikt p.g.a. av att denne hade alkoholproblem och uppenbarligen brast i kompetens. Efter Carlbergs avskedande av Carl Laestadius var denne förbittrad och skrev om Carberg “mannens levnad är liderlig”. Abraham Carlberg var änkling och omgift och hade sammanlagt 19 barn.

För Sveriges vidkommande bidrog informationen om silverfyndigheterna till att Sverige blev mer ”kreditvärdigt” och kunde låna (landet var utfattigt efter alla krig). Om Abraham Carlberg d.y. var skyldig till mordbranden och var ett sådant ”födgeni” som vissa forskare tyckts tro borde hans söner ha varit välbeställda men så tycks inte ha varit fallet. Någon förmögenhet fick de inte med sig i boet (döttrarna hade inte arvsrätt än). Generationen efter är alla Abraham Carlbergs barn spridda runt om i Norr- och Västerbotten och några på andra sidan kölen i Saltedal. Där framlever de sina dagar som nybyggare på platser där utkomsterna är små men där födgeni inom jakt och fiske kommer väl till pass.

Källa: Barbro Fransson