Örträsks kolonisation
Det har funnits jägare och fiskare i Örträskbygden i tusentals år, långt innan den första fasta bebyggelsen kom i slutet av 1600-talet. Fynd av hackor, spjutspetsar, yxor och knivar tillverkade av stenmaterial, kvarts, flinta skiffer etc bekräftar att det funnits jägare och fiskare här redan för 3000-4000 år sedan.
Men det var troligen 1678 som Örträsk fick en bofast befolkning. Då skall enligt flera källor nybyggaren Johan Philipsson Hilduinen med sin familj ha kommit vandrande till Örträsk. Han kom ursprungligen från Kuusamo i finska Österbotten och slog sig ned vid Näsberget vid sjön där hembygdsområdet numera ligger. Han betraktas som grundare av Örträsk by och är stamfader för en stor del av befolkningen i södra Lappland.
Under 1700-talet ökade invånarantalet genom den förste nybyggarens ättlingar och genom att fler nybyggare kom att bosätta sig i Örträsk. Ättlingar till Hilduinen vandrade sedan vidare och slog sig ned på många platser i Lycksele Lappmark,bl.a. i Knaften, Tuvträsk, Rusele, Husbondliden, Björksele och Umgransele. Många släktforskare har ofta till slut hamnat i Örträsk och hos stamfadern Johan Philipsson-Hiluinen. I sin bok ”Örträskfinnarnas ättlingar” från 1966 presenterar Ossian Egerbladh ca 4000 Örträskfinska avkomlingar som under 1700- och 1800-talet var bosatta i inlandet.
Befolkningsutveckling
Örträsk växte, blev kyrkby när kyrkan kom 1849 och så småningom egen socken och kommun. År 1850 hade som framgått Örträsk kyrkby 438 invånare vilket kan jämföras med ca 600 personer samma år i Lycksele. Men Örträsk blev aldrig stort. Som självständig socken och kommun tillhörde den landets allra minsta med som mest drygt 1200 invånare under perioden 1920-1960. ”Guldruschen” i Örträsk historia inföll under perioden 1940-1960. De höga kolpriserna i slutet av 1940-talet och de höga skogspriserna från 1950-talet gjorde sitt till för att folk hade fullt upp med arbete i byn.
Att nybyggarna valde Örträsk var säkert ingen tillfällighet. De såg att platsen hade goda kvaliteter som plats för bosättning och försörjning. Under senare delen av 1700-talet satte bebyggelsen verklig fart. Svedjebruk tunnade ut skogen och bygden odlades upp. Med stora uppodlade arealer runt sjön skapas ett naturskönt och öppet landskap
Vid 1800-talets mitt hade befolkningen i Örträsk kyrkby vuxit till 438 personer. Sysselsättningen var i huvudsak inriktad på jordbruk. De som inte hade egen jord anställdes som drängar och pigor. Vid 1900-talets början började skog få ett värde och ge arbete åt allt fler men fortfarande var jordbruket huvudnäringen. Trakten bjuder även på rika bärmarker med blåbär, skogshallon, hjortron och lingon. Det finns också gott om älg, skogsfågel och bäver.
2 314 visningarKälla: Ivar Söderlind – Om Örträsk och dess historia