Blev mordet på Engelbrekt bestraffat?

I historiska referensverk kan man läsa att Magnus Bengtsson (Natt och Dag), mannen som mördade Engelbrekt på en holme i Hjälmaren, inte långt från Göksholm, undslapp straff för dådet. Stämmer verkligen det? Skyddades han av Karl Knutsson och de andra herremännen i riksrådet?

Denna fråga har debatterats i århundraden. Problemet är att de mest relevanta källtexterna, motsvarigheten till våra dagars domstolsprotokoll, inte är bevarade. De yttre omständigheterna är desto bättre kända.

När budet om Engelbrekt Engelbrektssons död år 1436 nådde Stockholm förefaller det ha kommit som en överraskning för rådsherrar och övriga församlade. Konspirationsteoretiker har gjort gällande att Karl Knutsson, landets mäktigaste man och Engelbrekts konkurrent i kampen om ledningen av upproret mot unionsmonarken Erik, i hemlighet var lierad med mördaren Magnus Bengtsson, men för detta finns inga bevis. Förvisso lät Karl Knutsson utfärda ett allmänt skyddsbrev för Magnus strax efter underrättelsen om mordet, förmodligen under ett möte med riksrådet. Men detta var helt i sin ordning, och allt annat hade varit en rättsskandal. Karl Knutsson och rådsherrarna agerade mot bakgrund av den panik- och hämndstämning som spred sig bland allmogen. Mördaren måste skyddas intill dess tingsförhandlingar hade ägt rum och målet dömts på sedvanligt vis. I detta följde rådsherrarna svensk lag. Skyddsbrevet var ett så kallat lejdebrev, skrivet i enlighet med bestämmelserna i landslagens dråpsmålabalk. Syftet var att göra det möjligt för den anklagade att inställa sig vid ting för rannsakning.

Så långt är allt gott och väl, men sedan drabbas vi av den irriterande källuckan. Det är inte osannolikt att en rättegång ägt rum och att Magnus tvingats erlägga en dryg mansbot, men bristen på dokument gör att vi inte kan uttala oss om det. Rättegången kan ha ägt rum antingen kort tid efter mordet eller flera år senare, när känslorna lagt sig och det blivit säkert för Magnus att överhuvudtaget närvara vid ett svenskt ting. Mördaren fick nämligen ingen större nytta av skyddsbrevet. En tid efter mordet tvingades både han och hans far fly till Ringstadaholm, en borg inte långt från Norrköping, varefter han under en tid ägnade sig åt kaperi utanför Östergötlands kust. Fadern och sonen infann sig vid Söderköpingsmötet i oktober, då de erhöll fri lejd i riket, men i praktiken förblev deras ställning osäker. Magnus Bengtsson anslöt sig till kung Erik på Gotland 1439, återvände till Östergötland med Nils Stenssons invasionshär men tvingades snart fly på nytt.

Inte förrän 1443 kunde Engelbrekts mördare slå sig till ro. Under resten av livet skilde sig Magnus Bengtsson föga från övriga svenska stormän. Omkring 1450 tog han säte i riksrådet. Han blev lagman i Närke, gjorde godsaffärer och residerade på Göksholm. Inget tyder på att han stod på god fot med Karl Knutsson, varken vid kungavalet 1448 eller under de oroligheter 1457 som ledde till att denne störtades från tronen.

Källa: Dick Harrison, SvD