Katarina Jagellonica

Johan III var den av de fyra bröderna som fick en egen, personlig kontakt med den kontinentala renässanskulturen. Som ung hertig i Finland (1556–63) gifte han sig 1562 i Vilnius med den polska kungadottern Katarina Jagellonica. Katarina var född 1526 och hade blodsband till flera viktiga fursteätter i Europa. Katarinas mor Bona Sforza var född 1493 i Milano som dotter till hertigen Gian Galleazzo Sforza och Isabella av Aragonien.

Men Milanohovet under Bona Sforzas barndom var inte bara ett av Italiens främsta renässanshov, utan också platsen för intriger, maktkamp och ett och annat misstänkt giftmord. Eftersom fadern var sjuklig och dog (möjligen giftmördad) vid tiden för hennes födelse uppfostrades Bona av farbrodern, den kände renässansfursten Lodovico Moro.

Därmed kom Bonas dotter Katarina att tillsammans med sin bror Sigismund August och tre systrar Isabella, Sofia och Anna att växa upp i en italiensk-polsk renässansmiljö. När fadern kung Sigismund I, kallad ”den gamle”, dog 1548 besteg brodern Sigismund II August den polska tronen.

Giftmördade två svärdöttrar

Sigismund August gifte sig tre gånger. Men två av hustrurna dog tidigt och i båda fallen skvallrade samtiden om att de förgiftats av svärmodern Bona Sforza. Föga förvånande blev spänningen stor mellan mor och son.

Var det härifrån Johan fick inspiration till att låta döda sin egen bror Erik med arsenik?

Renässansfurstens kulturella sidor går naturligtvis inte helt att separera från det maktpolitiska agerandet. De kulturella uttrycksformerna var också de uttryck för maktens behov av att understryka sin kraft och styrka.

De kulturella inslagen utgjorde en del av Erik XIV:s och Johan III:s ”roller” som renässansfurstar, men samtidigt hade båda dessa rollinnehavare också ett aktivt, personligt intresse för kultur. Vi kan hos dem båda skilja ut skikt av äkta kulturintresse under den obligatoriska kulturfernissa som ligger så tjock över Sveriges båda enda riktiga renässansfurstar.

Ur: Populär Historia 12/2004