Magnus Ladulås gravöppning 1915

I november 1915, i samband med en stor renovering av Riddarholmskyrkan, påbörjade arkitekten och konsthistorikern Martin Olsson en undersökning i koret främst för att återfinna Magnus Ladulås grav. Gravtumban hade varit föremål för undersökningar tidigare, men de provgropar som gjorts hade missat sitt mål och tumban ansågs vara tom. Denna gång började man med att flytta undan gravtumbans lock och jobba sig nedåt.

Först fann Olsson ett utrymme fyllt av tegelstenar, tegelskärvor och murbruksklumpar. Ett golv av tegel bröts igenom och ännu ett utrymme uppdagades. Detta var mindre och fyllt av tegelskärvor samt kalkgrus. Under ytterligare ett golv fann Olsson själva graven.Skelettrester från ett flertal individer och två träkistor hittades. Under medeltiden flyttade man helt sonika undan äldre skelett i en grav när en ny individ behövde få plats. Så hade skett minst sex gånger i kung Magnus familjegrav konstaterade Olsson.
Magnus Ladulås grav

Antropolog Carl-Magnus Fürst anlitades för att göra en analys av skelettmaterialet. Undersökningen visade att sju individer (två kvinnor och fem män) lagts till sin sista vila i graven. Fürst nämner också att han hittat ben från ett barn i sitt första levnadsår. Olsson och Fürst gjorde en personattribuering av skeletten. Genom att titta på dödsålder och, i de fall det gick,gravläggningsordning härledde de skeletten till historiska personer.

Med stor sannolikhet tillhör skelett 1 Magnus Ladulås, skelett 5 hans hustru Helvig, skelett 6 deras dotter Rikissa och skelett 2 Magnus barnbarn och namne Magnus Birgersson. Med mindre säkerhet ansåg de att kvarvarande skelett hade tillhört tre ättlingar till exkung Valdemar, Magnus bror; Erik Valdemarsson, Valdemar Eriksson och Erik Valdemarsson dy.

När undersökningen var klar lades skeletten ner i varsitt nytillverkat kopparskrin. De ben som Fürst inte kunnat härleda till ett visst skelett lades i ett åttonde skrin, däri lades också barnbenen. Slutligen sattes skrinen ner och graven förslöts.