Oscar Johan Winnberg 1817 – 1870

Av Winny 2019-08-20 Winnberg 0 kommentarer

Handlanden Johan Oscar Winnberg var född i Oviken 1815 som son till majoren Johan Ludvig Winnberg. Liksom sina bröder Erik Ludvig, f 1811, och Per Teodor (Dorik), f 1813, sattes han i Frösö trivialskola, där han liksom brodern Erik Ludvig gick i den sk apologistklassen (räkneskolan), medan Per Teodor genomgick samtliga fyra klasser i den sk lärdomsskolan för att efter studier i gymnasiet i Härnösand och universitetet i Uppsala bli präst, död 1887 som kyrkoherde i Arvidsjaur. Erik Ludvig Winnberg etablerade sig som handlande i Sundsvall och den yngre brodern gjorde tydligen sina lärospån som handlande hos honom, innan han på 1840-talet öppnade handel i Östersund, där han fick burskap Han lär ha haft affären i ett av honom uppfört hus på Storgatan inte långt från Torget, efter att förut ha innehaft den Wasellska gården på Köpmangatan.

Oscar Winnbergs ledande ställning som handlande i Östersund bekräftas av att han var Handels- och Industriidkareföreningens förste ordförande Att han därjämte var en ledande industriman i Östersund framgår därav, att han var en av initiativtagarna till den tändsticksfabrik, som grundades i staden 1857 men som inte bestod längre än till 1864, och att han 1856 köpte Änge gård av handlanden m m Nils Wikström och där återuppbyggde det 1854 nedbrunna brännvinsbränneriet. Han skall även ha anlagt den vackra björkallen upp till gården. Liksom kompanjonen i tändsticksfabriken m m L O Hammargren trodde sig Winnberg kunna tjäna stora pengar genom att i fabriken anställa billig, ej yrkesutbildad arbetskraft, mest kvinnor, och i bränneriet räknade han med att tidvis kunna framställa kannor per dag.

Så luckrativa blev nu inte dessa företag, men Winnberg var en tid utan tvivel den högst “uppskattade” företagaren i Östersund, t ex enligt 1856 års taxerings- och uppbördslängd för Östersunds stad: rdr, medan andra handlande i staden, såsom Erik Perman taxerades till 900 rdr och Carl Hofverberg och John Ocklind till resp 800 rdr ( om dessa se nedan). Oscar Winnberg och hans hustru Martha Margareta Charlotta Engström räknades till societeten i Östersund. Ophelia Lundholm från Stockholm berättar i en dagbok (om henne och dagboken, se ÅGÖ 1986) förd från augusti 1858 och ca 10 månader framåt, att den privatskola, i vilken hon undervisade, hade sin lokal i Winnbergs hus i staden, kanske därför att det fanns plats där, på grund av att familjen flyttat ut till Änge gård. Bland de visiter hon gjorde ställdes en av de första till Winnbergs. “De bo något utanför staden. Det har ett förträffligt läge. Från fönstren ser man Storsjön, och någon del af fjällen syns vid horisonten.”

En del av jul- och nyårshelgen tillbringade Ophelia Lundholm hos Winnbergs, då tex själva julafton och “Nyårsdagen på stor middag hos Winnbergs och äfven till qvällen”. Ophelia umgicks även med ett par yngre, nyetablerade handlande, som hade varit handelsbetjänter hos Winnberg: CL Holmgren, som uppvaktade Ophelia redan första dagen i Östersund, “stadens enda Kramhandlare, en mycket ansedd och hygglig man”, och P E Hammarberg, med vilken hon möjligen hade en olycklig kärlekshistoria.

I likhet med Nils Wikström intog Oscar Winnberg på sin tid ställningen som stadens främste handlande och företagare över huvud taget, men i olikhet med honom slutade han inte som miljonär, utan måste 1869 till följd av bl a åtagna borgensförbindelser gå i konkurs, en ful sådan, som ställde honom och hans hustru i misär. Man tar dock inte fel, om man säger, att det inte bara var borgensförbindelserna, som var orsaken till fallissemanget, utan huvudsakligen de dåliga tiderna fram på 1860-talet, orsakade av bl a svår missväxt.

Winnberg var inte den ende handlanden som måste gå i konkurs i Östersund. Han hade olycksbröder i bl a hans ovan nämnda f d handelsbetjänter Holmgren och Hammarberg. Carl Hofverberg, också en betydande handlande i Östersund, född 1817, etablerade sig i staden 1845 och stannade där till 1869, då han flyttade till Hässjö i Medelpad. Han var ättling i sjätte led till kyrkoherden i Berg, Jonas Sigvardi, “Storfar i Jämtland”, vars barn kallade sig Hofverberg efter berget, som dominerar kyrkbygden i Berg.