Gustaf Vasas balsamering och begravning

Förberedelser för den eviga vilan

När kungen var död började hovapotekaren Lukas Usthalls arbete med balsameringen. Kroppen sveptes i linnetyg med dyrbara kryddor emellan.

Efter åtta dagar kläddes kroppen i en lång svart sammetsrock som dekorerats med kungens initialbokstav G av förgyllt silver. Övrig klädsel bestod av en mössa och ett par tofflor av svart sammet, samt skinnhandskar. Kungen lades sedan i en blyfodrad kista. Med sig i kistan fick han ett svärd, en spira och en krona. Hovapotekaren fyllde därefter kistan med över åtta kilo väldoftande örter. I åtta veckor låg så sedan kungen i sitt gemak på lit de parade, under en svart sorghimmel, och för att kungen inte skulle se död eller sjuk ut, eller lukta illa så bättrade Usthall på balsameringen varje dag. Dag som natt brann ljus i fyra stora silverstakar som omgav kistan.

Efter de åtta dagarna och åtta veckorna slöts sedan kistan. Talet åtta var inte slumpmässigt valt, i den kristna tron förknippas talet med uppståndelse, pånyttfödelse och odödlighet. Kyrkklockor ringde åtta dagar före och efter begravningen. Den 17 december var förberedelserna klara, och begravningståget sattes i rörelse mot Uppsala.

Begravningen

Gustav Vasas begravning ägde rum den 21 december 1560 i Uppsala domkyrka. Kungen själv hade utsett Uppsala domkyrka till gravkyrka, trots att inga tidigare kungar begravts där. Uppsala var rikets historiska centrum och domkyrkan landets främsta helgedom. I Vårfrukoret fanns relikskrinet efter Sveriges skyddshelgon Sankt Erik. Dessutom hade flera av Gustav Vasas anfäder begravts på platsen.

Kyrkan var klädd i svart tyg invändigt, och lystes upp av tusentals ljus och förgyllda dekorationer. Biskopen Peder Svart höll en flera timmar lång predikan, där han talade om Gustav Vasa som en god kristen och helig konung.

Åtta biskopar bar ner kistorna i gravvalvet. Erik och hertigarna fick stanna vid valvets öppning, där riksmarsken Svante Sture efter jordfästningen vände sig till Erik, stötte svärdet i golvet tre gånger och utropade ”Kung Gösta är död!” Sedan vände han svärdet uppåt och överlämnade det till kung Erik. Makten var nu överförd till den äldste sonen, precis som Gustav Vasa själv ville. Sorgebåren med vaxdockor, i naturlig storlek, som föreställde kungen och hans gemåler ställdes upp ovanför gravvalvet i väntan på gravtumban som stod färdig först tjugo år senare.

Källa: livrustkammaren