Oäktingar och barnamördare

Den gamle Olof Læstander hade lefvat ända omkring 1760 På Öhrlings tid eller 1773 voro hans söner Länsman Lars Læstander i Kasker och Petter Læstander i Buokt Lars Læstanders son Olof Læstander var klockare Af Pehr Zachrissons söner var Zachri Pehrsson fadrens efterträdare i Racktjålm de öfriga voro ännu icke sina egna Af Arieplogs nuvarande 40 Nybyggare äro 7 med namnet Læstander och 5 af Pehrs Zachrissons manliga afkomlingar men intet enda Svenskt hus finnes som icke genom qvinnolinien är inveckladt i de båda stamfädernas slägt och har blifvit deri likasom natnraliseradt så att socknens 250 svenska innevånare i sjelfva verket utgöra en enda slägt.

Det är ock till märkandes att den gamle Olof Læstander och Pehr Zachrisson voro sins imellan slägt på det sättet att den förre var broder till Herr Pehrs hustru Agatha Læstadia som var Pehr Zachrissons mormor.

Allt hittills har mig vetterligen ingen af Arieplogs svenska innevånare varit häcktad eller tilltalad för något gröfre brott utom tvenne som just i år 1833 sleto spöstraff för stöld. Af dessa var den ena en nyss inkommen Nybyggare bördig från Arvidsjaur och med både språk och seder icke naturaliserad i församlingen den andra en försvenskad Lappgosse.

Icke heller har sedan stamfadern Pehr Zachrisson mig vetterligen något svenskt oäkta barn blifvit födt utom af tvenne olyckliga qvinnor som båda just derföre äro märkvärdiga Den ena var en piga ifrån nedra landet som dolde sitt tillstånd födde i löndom och dödade fostret på det förfärliga sättet att hon tog det i benen och slog mot väggen. Hon förnyade slaget 2 å 3 gånger inan det arma fostret förlorade lifvet.

Barfotad skulle hon nu genom snödrifvorna vada ner till strömmen för att kasta barnet dit men förmådde icke komma fram utan vände om och lade det under ett golf. Om morgonen röjde de blodiga spåren och hennes sjukdom händelsen Hon bekände dog i barnsängen och begrafdes i galgbacken.

Den andra olyckliga barnföderskan var en af Pehr Zachrissons afkomlingar benämnd Martha. Hon framfödde jag kommer ej säkert ihåg om det var 5 eller 6 oäkta barn tid efter annan. Sista gången var märkvärdig Förskjuten af alla ville väl den olyckliga menniskan uppehålla sig på kyrkoplatsen men blef förmodeligen tillsagd att förfoga sig dädan. Väl hade hon många slägtingar men hon visste väl huru välkommen hon skulle vara efter så många förebråelser förmaningar och varningar så ofta och så förgäfves gifna.

Utskjuten såsom hon tyckte sig vara från menniskors samfund ville eller vågade hon icke begifva sig till någon menniska utan begaf sig till en ödslig hoime i Hornafvan. Ett barn förde hon med sig det andra väntade hon och födde det ock verkeligen på holmen. Intet våld bar hon hvarken på sitt eller på barnens lif men hennes afsigt var att der dö med dem. Hon hade ingen mat men tillbragte på holmen flera veckors tid och det är obegripeligt med hvilken ståndaktighet hon kunde gå den långsamma hungersdöden till mötes.

På isföret hade hon kommit till holmen men nu var islossningen imellertid skedd och sjön öppen så att det stod icke mera i hennes fria val att begifva sig derifrån. Likväl torde hon icke hafva saknat tillfälle att anropa hjelp om hon så velat ty båtar passerade ofta i farvattnet på så nära håll att hon säkert kunnat gifva sig tillkänna. Lifvet uppehöll hon imellertid genom att äta tallkottar bark sofva osv.

Sluteligen blef hon vid midsommarstiden funnen af några som kommit på holmen för att söka ägg och kom på det sättet till rätta. Båda dessa händelser hafva passerat inom mitt minne nemligen mellan 1810 och 1820.

Källa: Forsättning af journalen öfver missions-resor i Lappmarken, innefattande åren 1828 – 1832, av P Laestadius