Natanael Mårtenson och björnen

Det förefaller ha varit en kvinna med ruter i, denna Natanaels. andra hustru. Medan hon tjänte som piga hos Natanael Mårtenson under dennes änklingsår skulle hon följa med till Lycksele på skidor en vinterdag, det var f. ö. “Skaraböndan”. I sällskapet befann sig bl. a. Jon Jonsson i Öravan, gift med en brosdotter till Natanael. När sällskapet passerat Öravan och befann sig på skogen väster om Tallträsk överfölls den som åkte främst i spåret, Natanael Mårtenson, av en björn, som ett jaktsällskap hade drivit upp ur idet. Mårtensson slängde “rännkäppen” ifrån sig och kunde i första häpenheten inte hitta på någon annan åtgärd än att med händerna gripa tag i björnens öron och med hela sin tyngd söka pressa björnskallen ner genom skaren.

Pigan fick tag i Mårtensons undanslängda rännkäpp och bearbetade björnen så intensivt, att staven slutligen gick i småbitar. Den modiga flickans exempel gav slutligen den medföljande Öravabon, “Jon Kalln” kallad, litet karlatag; han hade dittills blek och handfallen hållit sig i bakgrunden. Nu fick han sent omsider fram en handyxa ur konten och mättade ett hugg mot björnens huvud. Han var dock så nervös och osäker på hand, att hugget i stället för att träffa björnhuvudet högg av flera fingrar på Natanael Mårtensson som i samma ögonblick slungades mot en gran av den retade björnen.

Då Natanael reste sig upp för att åter ta nalle i öronen, svimmade han av blodförlust. Björnen tog emellertid på schappen; han hade trots allt sårats av dem som jagat upp honom ur idet och senare under sommaren fann man honom död på Öravaskogen.

Ur: VÄSTERBOTTENS LÄNS HEMBYGDSFÖRENINGS ÅRSBOK 1946