Den Ogifta

Under 1800-talet ökade antalet ogifta kvinnor och utomäktenskapliga barn. Orsakerna har diskuteras och några av förklaringarna har varit att kyrkans makt och position i samhället minskade under 1800-talet. Kvinnorna började bli mer fria och självständiga. Men skammen över den ogifta modern och utomäktenskapliga barn stannade kvar länge till i samhället.

De ogifta mödrarna var inte accepterade i samhället och barnen var inte välkomna till livet. Skammen var stor för modern, men barnet kunde även vara ett ekonomiskt problem för henne. Dödligheten bland dessa barn var stor då barnamord var ett sätt att bli av med “problemet”.

I mitten av 1800-talet hade antalet utomäktenskapliga barn blivit så stort att samhället var tvunget att agera. Behovet av barnhus var stort. Under 1800-talet tillkom flera barnhus runt om i landet, och det mest kända var Allmänna Barnhuset i Stockholm. Att kunna lämna barnet anonymt till barnhuset var oftast ett bättre alternativ för modern men även för barnet.

Det kostade pengar att lämna barnet till barnhuset, eller direkt till fosterhem. Om modern inte hade mycket pengar och var tvungen att snabbt bli av med sitt barn kunde barnet hamna i mycket dåliga fosterhem eller hos änglamakerskan.

Att vara född utom äktenskapet betydde att barnet saknade rättigheter som arv, men även tillhörighet till familj och släkt. Först 1905 fick utomäktenskapliga barn rätt att ärva sin mor och så sent som 1970-talet fick de rätten att ärva sin far. Avsaknaden av dessa rättigheter påverkade att barnet inte erkändes i familjen och släkten.

Innan lagarna och samhällets syn kom ikapp med den verklighet som tusentals ogifta mödrar och utomäktenskapliga barn levde i, fick de bära den tunga bördan av skam, sorg och saknad.