Erik avled på Örbyhus kort tid efter midnatt den 26 februari 1577. Det finns vittnen både till själva dödsfallet och till den sjukdom som ändade hans liv, eftersom två präster var närvarande vid dödsbädden och folk på slottet rapporterade till Johan III om förloppet. Därför vet vi att Erik sedan mitten av månaden led av svåra magsmärtor.
I synnerhet två personer är skäligen misstänkta för mord: överstefångvaktaren Erik Andersson (Ekeblad) och kanslisekreteraren Johan Henriksson. De hade fått fullmakt av Johan III att, vid behov, röja fången ur vägen.
När Erik avlidit for Johan Henriksson genast till kungen och gav honom den välkomna nyheten. Johan III ordnade raskt en begravning: kroppen balsamerades, fördes till Västerås domkyrka och stod på lit de parade i tre dagar, allt för att övertyga folket att Erik verkligen hade dött.
Redan vid denna tid började förgiftningsrykten cirkulera. Hertig Karl, Johans yngre bror, kritiserade kungen i brev för att ingen av rikets höga herrar varit med vid dödsbädden – just detta bäddade ju för ryktesspridning om ont uppsåt.
Hertigens spådom slog in, men det dröjde till 1620-talet innan historieskrivaren Johannes Messenius redogjorde för ryktet att Erik hade dödats genom att någon blandat arsenik i hans ärtsoppa.
Arsenik i kroppen
I samband med restaureringen av Västerås domkyrka på 1950-talet undersöktes Erik XIV:s kvarlevor noggrant. Forskarna påträffade stora mängder arsenik i kroppen, begravningstextilierna och den ursprungliga träkistan. De bevisade också att arseniken inte kunde ha tillförts kroppen efter döden.
Av detta har man dragit slutsatsen att exkungen med all säkerhet dog av arsenikförgiftning. Mord, alltså. Högste ansvarig var sannolikt den kunglige halvbrodern Johan III. Men ärtsoppa? Nej, det kunde man inte bevisa. Mer sannolikt är att arseniken blandades i vin.
Källa: Ur Populär Historia 12/2010
3 322 visningar
