Katarina Bure och trolldomsprocesserna

I Heliga Trefaldighet, den största kyrkan i Gävle, ligger en gravhäll i golvet som minner om en period i den svenska historien då rädsla, okunskap och skvaller tog överhanden och många oskyldiga människor avrättades på grund av det. Gravstenen är inte färdig. I stenens två rundlar kan vi i den övre läsa ”Här under vilar den högvördige och höglärde herren Magister Petrus Fontelius, fordom mathesios professor i Upsala sedermera prost och kyrkoherde i Gefle, begraven på sitt 62 års ålder den 27 april 1684”, men i den undre står ingenting alls. Där skulle minnesorden över hans hustru Katarina Bure stå, men när hon dog var hon inte välkommen att begravas inne i kyrkan. En gång hade hon dömts till döden, anklagad för trolldom och även om hon senare hade blivit frikänd av Svea Hovrätt, så hade hon för evigt blivit stämplad.

Katarina Bure föddes år 1629 och växte upp i Nora socken i Uppland som prästdotter. År 1651 gifte hon sig med Petrus Olai Fontelius, även han född i Uppland. 1669 tog han tjänst som kyrkoherde i Gävle och familjen flyttade dit. De fick nio barn tillsammans.

Samma år som flytten gick till Gävle slog rädslan för trolldom och häxor till i Mora. Ca 60 personer rannsakades varav 15 blev avrättade den 24 augusti. Året efter illustrerades händelsen av en konstnär i Tyskland. Bilden spreds i västvärlden och väckte stor uppmärksamhet, men återger inte en korrekt bild av den svenska häxprocessen då man endast en gång under den perioden brände en person levande på bål, vilket skedde i Stockholm. Övriga domar verkställdes genom att personerna halshöggs först innan de brändes på bål.

Att människor dömdes och avrättades för trolldom var egentligen inget nytt i Sverige, men det hade tidigare enbart skett sporadiskt. Men tiden mellan 1668 – 1676 var annorlunda, då pågick det som kom att kallas för Det Stora Oväsendet eller häxprocessernas tid. Det hade startat i Älvdalen när barn där började ange vuxna och sade att de togs till Blåkulla om nätterna. Därifrån spred sig rädslan till Mora och vidare över Dalarna, mot närliggande landskap…

Läs hela artikeln om Katarina Bure här