Lars Levi Laestadius och samerna

En man som en gång i tiden hade ett stort inflytande över samernas religionsutövning var prästen Lars Levi Laestadius (1800-1861). Under hans livstid förändrades samernas öde. Brännvinsmissbruket höll på att föra det samiska samhället mot en ekonomisk katastrof och den sociala misären växte.

Lars Levi föddes den 10 januari år 1800 i ett mycket fattigt hem i Jäckvik utanför Arjeplog. Ett par år senare föddes hans lillebror Petrus. Pappan kom från en prästsläkt men levde en helt annan sorts liv. Han var ofta frånvarande och när han drack kunde han bli våldsam. Under en tid bodde Lars Levi och Petrus även hos sin halvbror i Kvikkjokk, som studerat till präst. Tack vare honom kom bröderna att söka sig till Härnösand och sedan Uppsala för att studera. Tyvärr dog halvbrodern och därför genomlevde Lars Levi och Petrus även studietiden med en ständig brist på pengar. Lars Levi drömde om att bli botaniker, men det slutade med att båda pojkarna blev präster. Hela sitt liv behöll dock Lars Levi sitt stora intresse för botanik.

Lappmissionär med samiskt påbrå
Laestadius blev först lappmissionär i Pite lappmark. Eftersom han hade samiskt påbrå och kunde samiska fick han undervisa samerna i kristendomskunskap. 1826 utnämnde biskopen i Härnösand honom till kyrkoherde i Karesuando och Lars Levi hade inget annat val än att som 26-åring ensam flytta till Sveriges nordligaste församling. Efter ett år gifte han sig med nybyggardottern Brita Cajsa Allstadius, en gammal barndomsvän från Kvikkjokk. De skulle komma att få femton barn. I Karesuando var större delen av befolkningen nomadiserande samer. Lars Levi lärde sig en ny samisk dialekt och finska, och kunde snart predika på både svenska, samiska och finska. När det var kyrkhelg var det samtidigt marknad i Karesuando. Handelsmännen från Norge och den svenska bottenhavskusten kom med tyger, sytråd, salt, spik och naturligtvis brännvin. De både sålde och bjöd på sprit. Genom att bjuda på en sup kunde de få ner priset på slaktrenarna. Men det var inte bara handelsmännen som tjänade pengar på brännvinet. Det gjorde även somliga präster och klockare.

Irriterande supande
Samerna söp och vid högmässan var nästan alla karlar och många kvinnor halvfulla. Alla dessa supseder irriterade Lars Levi som såg hur illa barnen for och vilken misär som utbredde sig på grund av brännvinsmissbruket. Till och med renarna for vind för våg och attackerades av vargar när samerna låg stupfulla i sina kåtor. Men hans ilskna predikningar hjälpte inte och inte heller hans försök att få till en lag som förbjöd spritförsäljning till samer.

Djup kris, trött och förtvivlad
På 1840-talet gick Lars Levi igenom en djup kris. Han var trött och förtvivlad. Han blev svårt sjuk i nervfeber, men tillfrisknade. Då dog hans yngste son i en vanlig barnsjukdom. Strax efteråt dog brodern Petrus, bara 39 år gammal. Lars Levi blev sjuk igen, den här gången i lungtuberkulos. Han plågades av ångest och skuldkänslor. När han åter blev frisk for han till Härnösand för att avlägga den pastorsexamen som han ännu inte hunnit med. Efter det blev han utnämnd av biskopen till visitator över alla de norra lappmarkförsamlingarna.

Under sin första resa som visitator besökte han Åsele och predikade i kyrkan där. Bland kyrkobesökarna satt en ung sameflicka som hette Maria. Hennes ansikte lyste av frid. Efter gudstjänsten ville hon tala med prästen. Det samtalet blev en vändpunkt för Lars Levi som efteråt berättat att den unga flickan förstått sanningen om nåden på ett sätt som han ännu inte gjort. Maria själv fick förmodligen aldrig veta hur mycket just det samtalet kom att betyda för Lars Levi.

En märkbar förändring
Tillbaka i Karesuando började samerna märka att Lars Levi Laestadius hade förändrats. Hans predikningar var fyllda av målande liknelser från samernas liv som de kunde förstå. Han predikade om en Gud som brydde sig om hur folket hade det. Han gick hårt åt präster och handelsmän som skodde sig på andras bekostnad. Fler och fler samer kom till kyrkan. Efteråt kunde det hända att de gick till prästgården, som på den tiden var ett så kallat “pörte” – en enkel timrad stuga, för att få råd. Efter tjugo år hade något nytt börjat hända i kontakten mellan kyrkoherden och hans församlingsbor. Unga och gamla ville lära sig läsa. Det blev liv och rörelse i kyrkan med syndabekännelser, gråt och böner om förlåtelse (inom laestadianismen kallat liikutuksia, en slags extas). Alla tyckte förstås inte om det. En del var upprörda över Lars Levis radikala predikningar och för att det blivit sådant liv i kyrkan. De som tidigare hade tjänat mycket pengar på brännvinsförsäljningen såg inkomsterna försvinna och hånade den nya moralen. En del präster var hårda motståndare till Laestadius. Men väckelsen spred sig trots det, och särskilt bland samerna. Fylleriet och renstölderna avtog, vilket påverkade samernas relationer, ekonomi och familjeliv till det bättre.

Fanatism
Ibland fick väckelsen fanatiska övertoner som den 8 november 1852 då några samer i Kautokeino i Norge handgripligt ville göra upp med brännvinshandlarna. När de kom dit slog de ihjäl både länsmannen och handelsmannen. Prästen och flera andra samer och norrmän blev piskade och misshandlade. Upprorsmakarna blev dock övermannade av samer från en intilliggande by och sattes i fängelse. Två år senare blev två av ledarna avrättade. Fjorton andra fick livstids fängelse och deras ägodelar såldes på auktion. Forskare har tvistat om vad som egentligen var orsak till upproret. Var det personlig hämnd eller religiös villfarelse? Var det en social protest? Blev laestadianismen i Kautokeino revolutionär på grund av de norska prästernas hårda motstånd mot väckelsen? Vi vet att det fanns många orättvisor i samhället på den tiden och många skäl att protestera. Tyvärr fick upproret motsatt effekt och istället lamslogs samernas initiativkraft i Kautokeino för lång tid framåt.

Tillhör svenska kyrkan
Sedan 1800-talet är laestadianismen en välkänd religiös trosinriktning i norra Sverige, Finland och Norge. I dag kan den karaktäriseras som en konservativ rörelse som fortfarande tillhör Svenska Kyrkan, trots att man är starkt kritisk till många moderna företeelser i kyrkan idag.

Källa: samer.se