Första kyrkan i Silbojokk

Parallellt med gruvbrytningen pågick ett omfattande missionsarbete för att göra samerna i området till ”goda kristna och svenskar”. För detta ändamål kom en präst till Silbojokk redan 1635. 1640 bildades fyra nya församlingar i Pite Lappmark: Arjeplog, Arvidsjaur Nasafjäll och Silbojokk. Den senare skulle omfatta Semisjaurs sameby och hyttans arbetare. Det finns inte så mycket uppgifter om den första kyrkan i Silbojokk. Under de första åren hölls gudstjänst i provisoriska lokaler.

Det finns uppgift om att man 1644 köpte in en klocka till kyrkan. Året därpå nämns att en prästgård skall uppföras och 1647 skall samtliga kyrkor i Piteå lappmark (Arvidsjaur, Arjeplog, Silbojokk och Nasa) vara uppbyggda och i bruk. Kyrkan brändes ner vid överfallet 1659, men prästgården skonades. Därefter hölls gudstjänst i ”en stor sal som av fienden obränd av brukshusen kvarlämnades”.

Denna provisoriska lokal nyttjades under 30 år och när ny kyrka planerades 1690 sägs det i en skrivelse ”… att vår kyrkogård hädanefter icke må öde stå”. Skrivelsen antyder att den provisoriska gudstjänstlokalen inte legat i närheten av kyrkogården. Sannolikt var det någon av byggnaderna på södra sidan av bäcken.

Den nya kyrkan timrades av hantverkare från Piteå under 1691 och därefter finns ett flertal uppgifter om kyrkans utförande, inventarier och olika arbetsinsatser som gjorts: 1693 rödmålades byggnaden och taket tjärades; 1735 anges att kyrkan hade vapenhus och sakristia; runt kyrkan var en timrad inhägnad med port och det skall ha funnits en klockstapel.

Kyrkan brann igen år 1747 och det var sannolikt kyrkoherdens psykiskt sjuke bror, eller möjligen ett åskväder, som låg bakom branden. De kyrkliga tillhörigheterna förvarades vid den tiden i Arjeplog. Inte heller denna brand satte stopp för verksamheten. En provisorisk gudstjänstlokal uppfördes av en gammal lada och en stolpbod. Den var i bruk fram till 1770 och efter olika diskussioner kom den kyrkliga verksamheten sedan att flyttas till Lövmokk 1777.

Källa: SILBOJOKK 2015 ARKEOLOGI RAPPORT NR 2015:12