Silbojokk Silververk

Av Winny 2019-09-08 Bruk, Historia 0 kommentarer

Vid den hytta, som 1635 anlades vid Silbojocks utflöde i Sädvajaur i och för Nasafjällsmalmens förädling (se inledn. till Arjeplog och Nasafjäll), anställdes omedelbart en af bergsstaten aflönad brukspredikant, hvilken vid inrättandet af Silbojocks pastorat gen. kgl. förordn. 24 sept. 1640 blef dess förste khde. Trots att den egentliga betingelsen för församlingens uppkomst och tillvaro i och med silfververkets förstöring af norrmännen 1659 upphörde, kom pastoratet att äga bestånd i ännu tre kvarts sekel. Prosten Grubb i Umeå förordade visserligen 16 juni 1718, att det för lappallmogen vore nyttigare och uppbyggligare, om det funnes pastor i Arvidsjaur, då annex till Arjeplog, i stället för i Silbojock, men först efter därom hos riksdagarna gjord hemställan af prosten Carl Solander genomfördes denna omläggning enl. kgl. brefvet 26 juni 1734, och sedan den siste pastorn i Silbojock följ. år förflyttats som khde till Arjeplog, blef Silbojock först annex och uppgick slutl. 1776 helt i detta pastorat.

Efter att till en början användt en säkerligen ganska primitiv predikolokal uppförde man ordentlig kyrka jämte prästgård i början af 1640-talet. Ett år 1651 upprättadt kyrkoinventarium upptager följande föremål: 1 st. kalk förgylt, 1 st. pateen förgylt, 1 st. ermekledhe på kalken sytt med swart silkie, 1½ aln rödt piuk¹ fram för altaret, 1 st. theenflaska om ½ kanna, 1 st. jernstaka medh 2 pijpor. Vid det norska öfverfallet 1659 brändes äfven kyrkan d. 16:e aug. sedan den beröfvats sina värdesaker. Kalken hamnade i Skjerstads kyrka vid Saltenfjord, men gick förlorad vid dess brand år 1873. Länge fick man i Silbojock nöja sig med någon provisorisk kyrksal, ty att en sådan funnits framgår af en utgiftspost i kyrkoräkenskaperna² för år 1687 gällande ett par stora och två par mindre kyrkfönster. Ny kyrka uppfördes emellertid sommaren 1691 och följande års räkenskaper upptaga bl. a. utgifter för rödfärg till yttre bestrykning, indigoblått m. m. till målning af predikstol och fönsterpanel, anskaffade ljuskronor o. s. v. Denna kyrka förstördes 1747 genom brand, anlagd af en sinnesrubbad broder till den siste khden i församlingen, och någon ny uppbyggdes ej sedermera på samma plats. Enligt en visitationsakt från 1774 användes då ett af tvenne gamla bodar sammansatt ganska förfallet hus för gudstjänsten.

År 1770 hade dock frågan om uppförande af en ny kyrka i Silbojock varit på tal men efter hemställan af pastor J. Öhrling i Arjeplog uppskjutits i afvaktan på det planerade återupptagandet af grufdriften i Nasafjäll (Hdpr. 13/2 1771). Då intressenterna i detta företag ansågo det förmånligare att förlägga smälthyttan till ett ställe vid Laisälfven, som sedan fick namnet Adolfsström, hade därmed Silbojock som kyrkoplats definitivt spelat ut sin roll. Ett kapell uppfördes i stället vid Löfmock (se Arjeplog). Hyttanläggningarna vid Adolfsström iordningställdes under åren 1772-75, och där uppfördes äfven en större byggnad inrymmande dels kyrksal, dels bostad åt en brukspredikant.

Denna befattning indrogs emellertid redan efter ett tiotal år såsom obehöflig.