Gustav Vasa och hans söner – Karaktärsdrag

Gustav Vasa och de av hans söner som blev kungar, Erik, Johan och Karl hade många gemensamma karaktärsdrag. Alla uppträdde ofta obehärskat – koleriskt, de var hämndgiriga och grymma och tvekade inte att svika tidigare löften när det gynnade dem själva eller Vasadynastin. De försökte inte ändra sina beteenden annat än när de fann det lämpligt och de visade in i det sista total avsaknad av ånger och samvetskval.

Hos “vanliga” människor med sådana karaktärsegenskaper tvingar omgivningens reaktioner personen att anpassa sig till de sociala uppförandekoder som gäller i samhället. En furste under Vasatiden behövde inte ta några sådana hänsyn. De som vågade protestera riskerade en snabb avrättning utan rättegång.

Alla Vasakungarna visade många karakteristika som förknippas med psykopati. Begreppet introducerades först på 1930-talet, men psykopater har naturligtvis alltid funnits. Alla fyra fyllde många av de kriterier som nu krävs för psykopati, men det är anakronistiskt att tillämpa dessa på kungar på 1500-talet.

Johan III:s son, hertig Johan av Östergötland och Karl IX:s dotter Maria Elisabet gifte sig med varandra 1612. Båda kusinerna drabbades i unga år av psykisk ohälsa och måste tidvis vaktas för att inte beröva sig livet.

Ur: Inte vid helt sunda vätskor. Gustav Vasa och hans söner ur ett medicinhistoriskt perspektiv , Bo S. Lindberg