Winnbergska villan

Villan hade ritats av arkitekten Knut G. Gyllencreutz (1854-1937). Denne hade rare rikligt med arbetsuppgifter i Sundsvall efter branden 1888 och var ett stort namn i branschen under åren kring sekelskiftet. I en artikelserie i Sundsvalls Tidning 1969 sägs om honom, att han mer eller mindre försvann (från staden) efter 1904.

Han hade haft en utställning i Östersund 1905 och ledde arkitektkontor i staden därefter. Hans insatser i Sundsvall är väl numera jämnade med marken under efterkrigstidens rivningsiver. Den tidstypiska exteriören i den Winnbergska villan erinrar om de villor som kring 1910-20 uppfördes i Stockholms uppväxande trädgårdsstäder (Saltsjöbaden, Storängen, Lidingö). I den eleganta interiören noteras personliga detaljer. Små, i Gustasten, skulpterade ugglor med inbyggd belysning pryder trappuppgången till övre våningen.

Winnberg hade beviljats lagfart i augusti 1920. Han försattes i konkurs i december 1921. Inteckningarna i villan låg hos Jämtlands Sparbank.

Folkbanken ville av naturliga skäl bevaka den före detta kamrerns tillgångar. Det brann i knutarna. Under de första dagarna efter banksvindelns upptäckt strömmade insättarna in i banken och tog på ett par dagar ut 150 000 kronor. 5 Fonderade medel fanns och så småningom avtog oron. ÖP manade från ledarsidan till “Lugn och besinning” men eldade samtidigt upp känslorna på nyhetssidorna med fakta och spekulationer i riklig mängd.

Gustaf Näsströms artikel uppmärksammar också villabygget men relaterar projektet
till Winnbergs passion för Gusta-sten:

“Han byggde sig en villa där naturligtvis Gusta-marmorn kom till riklig användning i fasaden (jag vill minnas att den ifolkmun kallades ‘Stenbrottet’ – redan innan avslöjandet gav namnet dess ohyggliga dubbelhet). “

Olof Fredrik Winnberg som ägde villan satt inlåst på Längholmens centralfängelse från 1922-1927 dömd till 6 år för förskingring, förfalskning och bedrägeri vilket gjorde att han kom över 2,5 miljoner som i dag motsvarar runt 45 miljoner Kr
2 641 visningar