Birger Jarls begravning Varnhem

På sommaren 1266 vistas Birger Jarl i Kalmar, där han i sällskap med sina biskopar och sina söner mötte den påvlige legaten kardinal Guido. Vad förhandlingarna resulterade i är okänt. Ett par månader senare, den 21 oktober 1266, avled jarlen under en vistelse i Jälbolung, en ort som möjligen motsvaras av en gård i det västgötska Lung.

Birger jarl lades till sista vilan i Varnhems klosterkyrka, där han ännu vilar i samma grav som den tidigt avlidne sonen Erik (död 1275) och änkan Mechtild (död 1288). Graven, som placerades framför lekbrödraaltaret, var länge bortglömd men återupptäcktes i samband med en omfattande restaurering av kyrkobyggnaden under åren kring 1920, då golvet sänktes till medeltida nivå. Man hittade resterna efter tre personer, som med relativt stor sannolikhet har identifierats som Birger, Erik och Mechtild.

Själva gravhällen visade sig vara inmurad i en vägg i norra tvärskeppets nordöstra hörn; möjligen hade den flyttats dit på 1600 talet. Hällen tillverkades långt efter jarlens död, säkerligen på initiativ av sonen Magnus Ladulås, som regerade mellan 1275 och 1290. Att valet föll på just Varnhem är inte svårt att förklara. För det första var det en kunglig gravkyrka. Kung Erik och andra medlemmar av dennes dynasti hade gynnat klostret och valt att låta sig begravas där. Birger anknöt alltså till en släkttradition. För det andra hade klostret eldhärjats 1234. När munkarna på allvar tog itu med återuppbyggnaden på 1250-talet var Birger jarl en av huvudfinansiärerna. Det var alltså, enligt dåtida resonemang, hans egen kyrka, hans mausoleum.