Burehedens avrättningsplats

Burehedens avrättningsplats hade röjts på sockengränsen nära korsvägen, strax söder om den plats där gamla vägen från Istermyrliden mötte kustlandsvägen. Den bortröjda skogen hade skapat en glänta på cirka tjugo gånger tjugo meter. Man hade även öppnat upp en bred gata genom skogen mot landsvägen. Här avrättades tre – troligen fyra – personer under åren 1827 till 1836.

I slutet av februari år 1828, alltså ett år efter det att lappmannen Nils Persson mötte döden på Bureheden, avrättades och steglades den 53-årige nybyggaren Anders Nilsson dömd för blodskam. Lagmannen Kjellerstedt vid Skellefteå Häradsrätt hade dömt både Anders Nilsson och hans då 30-åriga dotter Cajsa Stina att mista livet genom halshuggning. Under förhandlingarna hördes sammanlagt nio vittnen, bland dem märkligt nog skarprättaren Olof Häll. Han hade under en resa fem eller sex år tidigare fått nattkvarter hos Nilsson, och kunde berätta att Anders Nilsson tillbringat hela den natten i samma säng som Cajsa Stina.

När målet kom upp i Hovrätten skärptes straffet för de båda. Nilsson skulle efter dödens inträde steglas och dottern brännas på bål. Anders Nilsson förklarade sig nöjd med Hovrättens dom och fördes, enligt fånglistan vid Umeå länshäkte, till ”gjerningsorten för att undergå straffet”.

Cajsa Stina utnyttjade emellertid möjligheten att även söka nåd och Kungl Majt fastställde att hon på grund av ”synnerligen bevekande omständigheter” skulle få sona sitt brott med ”sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, enskild Skrift och Aflösning, samt två års arbete i Stockholms Tukthus”.

Det finns olika uppgifter om var Anders Nilssons dödsdom verkställdes. Enligt den muntliga traditionen avrättades han på den äldre avrättningsplatsen norr om Skellefteå, men troligen kom Nilsson att halshuggas och steglas på den plats som tingslaget börjat använda året dessförinnan.

För samtliga dödsdömda skedde verkställandet av straffet medelst halshuggning. Tre av dem, lappmannen Nils Persson, nybyggaren Anders Nilsson och den unga änkan Sara Greta Pehrsdotter, hade dessutom dömts till kvalificerat eller svårare dödsstraff, vilket innebar att männen steglades och kvinnan brändes på bål.

På Burehedens avrättningsplats finns en minnessten med tre (?) kors och ett ”stegelhjul”. Stenen restes av Bureå Hembygdsförening år 1967.

Källa: Västerbotten i arkiven nr 4 – 2007

1 519 visningar
Print Friendly, PDF & Email
Please follow and like us:
error
fb-share-icon
Share this!

Lägg till en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Enter Captcha Here : *

Reload Image

Visa
Göm