Abraham Karlbergs Bouppteckning

Bouppteckning efter Abraham Karlberg och Brita Pehrsdotter Holmström.

Om man vill veta något hur livet tedde för ens förfäder i vardagens arbete och slit och ibland vid helgens fest kan bouppteckningen vara en givande källa. Redan på 1600- talet bestämdes att en viss procent skulle tillfalla socknens fattigkassa och därför började man att anteckna och värdera boets tillgångar, då någon dött.

Det var dock först efter 1734, då vi fick en förordning om obligatorisk bouppteckning efter dödsfall, som den blir mera vanlig. Från mitten av 1700-talet och nära 150 år framåt ger också bouppteckningarna ofta detaljerade beskrivningar av den kvarlåtenskap, som boet innehåller. Sam Engman Strömsund har gått igenom bouppteckningarna efter Abraham Karlberg och hans hustru Brita Pehrsdotter Holmström.

Bouppteckning efter Brita upprättades 7/9 1807.

Den här bouppteckning många intressanta upplysningar, jag (Sam ) vill först redovisa de huvudrubriker den omfattar och angivna belopp.

Fastigheter              85 Rdr * 1

Silver                           31:32

Guld                                4:-

Koppar                       15:12

Boskap                       157:-

Gångkläder, kvinns      51:12

Fiskeredskap                40:32

Körredskap                     6:-

Smedje-redskap               5:-

Diverse                   ca 200:-

Sängkläder                    31:08

Säkra fodringar            925:38

Skuld                            580:24

Summa inventarier       967:38

Jag (Sam ) skall fortsättningsvis ge vissa kommentarer till de olika posterna.

Bakom rubriken “Boskap” döljer sig följande fakta. Familjen hade 5 mjölkkor värderade till 30 Rdr, två hästar till 24 Rdr, 87 renar till 87 Rdr, en mindre tjur till 6 Rdr och 30 får till 10 Rdr. Innehavet av renar kan i förstone tyckas märkligt, men det kan vid en närmare granskning förklaras. Hustrun Britas förfäder på gården Korrogweik var med största säkerhet av samiskt ursprung. Nybygge Sakkavare, som det gäller, hade ursprungligen anlagts av en same. Bylund har skrivit om detta. Han nämner, att i en uppbördslängd för Arjeplogs socken från 1774 upptas ett antal skattlagda nybyggen. Där nämns också de nybyggare”….som därjämte hava lappland…” I en senare uppbördslängd från 1814 upptas tio skattlagda nybyggen och deras ägare, vilka samliga är innehavare av Lappland. Bland dessa finns både Korrogweik och Sakkavare medtagna. Svenska nybyggare är alltså innehavare av lappskatteland.

Innehavet kan ha tillkommit av hävd. De första nybyggarna oftast samer, skaffade sig först lappskatteland. Därefter upptogs nybygget och det kunde dröja innan myndigheterna fick kännedom om detta och kunde kräva skatt för nybygget. Ett annat sätt att komma åt lappland var genom giftermål och arv. Lappskatteland var nämligen ärftliga också på kvinnosidan och på så sätt kunde innehavet övergå till svensk man som varit gift med en arvsberättigad  samekvinna.

Sam går vidare i granskningen av den aktuelle bouppteckningen. Brita efterlämmar kläder till ett värde av 51 Rdr, eller ungefär lika mycket som boets tillgångar i guld-, silver-, kopparsaker.

Hur klädde hon sig för olika situationer i livet? Vid fest eller högtid hade hon säkert någon av sina två svarta sidentygsklänningar, kanske med sidentygsförkläde, om det var inom hemmet. Som ytterplagg kunde hon välja på en blå syrtut *2 en röd eller blå päls. Sidentygsmuffen bör också ha hört till de plagg som hon använde, då hon klädde sig för högtid.

Under posten “Diverse finns en väldig blandning av olika saker som skinn av olika slag, vävtillbehör. 100 rullar tobak, som värderas till 10 Rdr och två böcker. Det är de böcker som var vanliga i många svenska hem – bibel och en postilla. Som sista artiklar under ” Diverse” finns fyra borddukar och nio servetter antecknade.

Familjens ” Säkra Fordringar” belöper sig till 925 Rdr, Det är nästan lika mycket som boets hela behållning. En detaljstudie visar 67 poster är specificerade till namn och belopp. Det rör sig till största delen om personer i Arjeplogs socken, både av samiskt och svenskt ursprung. De flesta är skyldig mindre än 10 Rdr, men det finns också enskilda som står för betydligt högre belopp. Bland dem hittar vi länsman Per Wallström med en skuld på 100 Rdr och Johan och Gabriel Burman, handlanden i Piteå, vilkas skuld är 60 Rdr. Familjens största fordran är riktad mot Nasa Silververks Bolag, 443 Rdr, och dessutom hittar man posten ” Löner till Nasa för Kronans räkning 62:18.”

Det kan bli lättare att se vad som döljer sig bakom rubriken ” Säkra fordringar” om den kompletteras med boets skulder och osäkra fordringar.

Boets skuld är 580 Rdr och den största posten, eller 388 Rdr, rör ” Diverse personer i Norrige.” I skuldförteckningen finns andra personer namngivna t.ex pigorna Helena Olofsdotter och Anna Greta Zackrisdotter. De har att fodra 30 resp.10 Rdr. Det bör röra sig om löner, som ej betalats ut. Den senare av dem är identisk med den Anna Margareta Zackrissdotter ( f.1783 ), som år 1810 blir Abraham Karlbergs andra hustru. Hennes bakgrund är intressant.

Anna Gretas farfar, Pehr Zackrisson, var ” oäkt” son till samen ” Stor-Zackri” och Justina Fjellström, prästdottern, vars farfar var Silbojokks förste kyrkoherde, Erik Noraeus.

Bouppteckningens sista delpost ” Osäkra fordringar”-732 Rdr. Hur det gick med dessa är svårt att säga. Den största enskilda posten, 592 Rdr, bör boet ha haft svårt att driva in. Mannen bakom beloppet är notarien Fredrik Jonsson Stockholm, som utan framgång försökte sig på att leda Nasafjällsbolaget under 1700-talets sista år.. hans kortvariga tid som ledare för bolaget har beskrivits tidigare.

Resten av de osäkra fordringarna finns bland personer i Norge, Piteå, Kåge, Sorsele och Arjeplog.

Man kan dra några försiktiga slutsatser beträffande hyttmästarfamiljen utifrån boets säkra och osäkra fordringar och upptagna skulder. Tydligt är att främst hyttmästaren haft ett brett kontaktnät. Det är inte bara  de egna sockenborna som känner honom  liksom samefamiljerna i Pite lappmark. Han bör också vara känd av köpmän i Piteå och Skellefteå och ha gjort affärer med dessa vid marknader där eller hemma i Arjeplog.

För fjällborna var det lika vanligt med kontakter västerut, över kölen, in till Norge, som mot det svenska kustlandet. Karlberg hade många fordringsägare i Norge och allt tyder på att han hade täta kontakter och många affärer med Norge.

Jag ( Sam ) har inte gjort någon jämförande studie av bouppteckningar från samma tid och område, men jag vågar påstå, att familjen bör ha stått sig bra ekonomiskt. Det som talar för detta är främst det relativt höga beloppet ” säkra fordringar ” och att Karlberg tydligen uppträder som” bank” för Nasafjällsbolaget. Han är också en av fordringsägarna i den konkurs som bruksherren Fredrik Jonsson hamnar i. Hyttmästaren är tydligen också en driftig affärsman med ekonomiskt sinne.

Det kan vara på sin plats att syna hyttmästaren i Adolfström och sedermera husbonden i Sakkavare litet närmare. Min skildring av honom bygger både på de fakta jag funnit i olika källor och de berättelser om honom, som bevarats och levt vidare framför allt genom Petrus Læstadius Journaler.

1* Rdr= Riksdaler, förekommande myntenhet 1776-1855.

1 riksdaler= 48 skilling; 1 skilling= 12 runstycken.

Man använde sällan uttrycket runstycken utan istället ½ skilling ¼ skilling osv.

*2 syrtut= eg. lång rock.

Källa: Individen i historien av Sam Engman Strömsund.

Avskrivet av: Margaretha Winnberg, 1998, Gagnef