Erik Jönsson Lunow

Eric Jönsson eller Johansson Bysseskytt var uppenbarligen en dynamisk man med iögonfallande egenskaper. Han var ej bara en tekniker i skjutkunnandets tjänst. Hans skrivkunnighet med påtagliga estetiska drag gjorde honom användbar för vidgade uppgifter bl. a. såsom förhandlare i ekonomiska frågor. Anteckningarna arkivet på Stockholms slott ger gesked om, att han hade befogenhet att träffa avtal med ingen mindre än Louis de Geer. Därför var det inte underligt, att han nådde en så pass framskjuten ställning såsom en av konung Gustaf II Adolfs betrodda artillerikaptener.

Hans hustru Margareta Andersdotter måste även med den tidens sätt att se ha varit en handlingskraftig kvinna. Hennes far hette Anders. Närvaron av Mårten Skinnare (ej att förväxla med den tidigare Gustaf Wasa-köpmannen med samma namn från Skänninge, som ej hade några biologiska arvingar) såsom fadder tyder på en nära förbindelse med skinnarskrået. Anders kanske just var en skinnare och säkerligen ej medellös, när Margareta kunde gifta sig med Eric Jönsson redan såsom Bysseskytt.

När hennes make blev borta i kriget såsom kapten Erik Jönsson Lunow, var det Margareta Andersdotter, som fick ta hand om familjens försörjning. Sonen Johan var ju bara sex år, när pappan försvann i Balticum och det tog ytterligare flera år, innan han såsom dagakarl kunde bidraga till familjens uppehälle. Det var uppenbarligen ej bara fader Eric, som stod för de intellektuella övervägandena inom familjen. Hans tyskorienterade namnbyte blev måhända incitamentet till att behov av svenskt släktnamn aktualiserades, vilket tyder på, att Johan Ersson och hans mor ej varit främmande för skrivandets betydelse.

Dock har ej en enda rad, skriven med hans hand återfunnits i arkiv eller Djurgårdsförvaltningens annaler. När han dock som långväga främling fick äkta den unga Sara Alander måste hans anseende ha varit gott och då fanns redan namnet Winnberg med bilden.

Sara Alander kom från ett hem, där boklig bildning var en självfallen sak. De bägge äldsta sönerna blevo skrivare, medlemmar i en växande byråkrati i stormakttidens Sverige. Moder Saras inflytande är påtagligt vid sönernas val av yrken. När det egna hemmets resurser sveko, aktade hon sig icke för att sända sonen Eric till brodern, borgmästare Bertil Alander, som då var kronobefallningsman i Brunflo, för utbildning.

Kanhända var det också ett sätt att få del i modersarvet efter Anna Jöns-dotter AEdenia, vilken ingalunda saknade tillgångar. Hon ärvde ju jord av sin fader, kyrkoherde Jöns Eric AEdenius i Niurunda.

Källa: Lars Erik Winnbergs släktkrönika