Släktdragen i Winnbergs släktet

Av Winny 2019-09-08 Winnberg 0 kommentarer

Hur såg släktdragen ut i Släkten Winnberg ??
Under släktforskningens strävsamma men intresseväckande tid har jag utgått ifrån kända fakta dokumenterade i arkivmaterial och kyrkböcker.

När tveksamhet har rått, har en ny värdering tillgripits: sannolika förekomsten av vissa utpräglade egenskaper. Då har det varit lättast att följa dominanta anlag, Som slår igenom, när de överförs från endast en av föräldrarna.

Erik Bysseskytt praktfulla skriv -kunnande och deciderade yrkesinriktning har de i de efterföljande generationer efterlämnat spår av anmärkningsvärd likformighet.

Men släktet förs ju vidare av två personer, man och hustru, och då tillkommer ett komplicerat växelspel mellan anlag med många variationer.

Frågeställningen blir härigenom besvärligare att klara av, ty kyrkböcker och husförhörslängder äro inte alltid tillräckligt upplysande.

Lyckligtvis har det funnits målningar och fotografier, där värdefulla iakttagelser kunnat göras, om man varit antropologiskt orienterad.

De porträtt, som funnits tillgängliga, utgöres av målningar av professor Erik Carl Trafvenfeldt och de samtida kusinerna och kyrkoherdarna Erik och Per Theodor Winnberg. Erik Carl Trafvenfeldt skall enligt svenska Läkarsällskapets beskrivning ha haft ett lång-smalt ansikte , blå ögon och brunt hår. Dessutom antyder de många porträtten en långskallig huvudform.

Men steget är väl så långt till fastern Christina Margareta, om vilkens utseende vi veta föga.Målningarna av Erik och Per Theodor avslöja en samständig röd eller rödbrun hårfärg. Huvudformen är den kortskalliga, den brachycephala, ansiktsstruktur den bredansiktiga, den euryprosopa. Det intressanta härvidlag är, att denna huvudform och ansiktsstruktur återfinns med all önskvärd tydlighet hos sjunde generationens medlemmar med påtaglig dominans.

Johan Oscar, Erik Axel Ludvig, Sven Mortimer, Thure Gösta och Katarina Winnberg, ättlingar till kyrkoherde Erik Winnberg Sveg, ha samma huvud – och ansiktsskelett medan Edgar företar en blandform och Olof Fredrik är en långskalle, dolicocephal och långansikte, lepoprosop.

Kusinerna Oscar och Sven voro de enda, som voro rödhåriga och med påfallande släkttycke. Av åttonde generationens medlemmar, alltså söner och döttrar till nämnda personer, äro Gösta, Helmer och Carl-Otto samt kusinen Lars Erik typiska kort skallar och bredansikten.

Ingen var rödhårig utom Olof Fredriks äldsta dotter Åsa, som hade ett praktfullt rött hår, trots att hennes bägge föräldrar voro mörkhåriga. Arjeplogsgrenen visar i flera generationer samma släktdrag men också tydliga avvikelser. Gimdalsgrenen med Anna Ouchterlony, född Winnberg, såsom utgångspunkt uppvisar en genuinare familjelikhet.

Karl Erik Winnberg Linköping, Frostviksgrenens ättling, ger släkt- mönstret samstämmighet alldeles påtagligbärighet. Släktdragen tycks alltså inte vara begränsade till enbart en släktgren, vilket ger en antydan om, att denna huvudtyp antagligen går längre tillbaka i tiden inom släkten.

Avvikelserna äro också avslöjande. Sven Mortimers äldste son är långskallig och långansiktad, måhända en tänkbar variant av släkten Trafvenfeldt. Men hans yngste son är ej stöpt i samma form, ty han är kortskallig med lysande rött hår, trots att hans mamma är mörk som natten.

De röda huvudena äro recessiva och dyker envetet upp i varje generation såsom illustration till de mendelska lagarnas giltighet. Det är klart, att ett resonemang byggt på ett dylikt begränsat bildmaterial knappast håller inför en vetenskaplig granskning.

Dessutom har bara ett fåtal direkta och projektiva mätningar gjorts, vilket också ifrågasätter diskussionens bärighet. Men obestridligen kan dock ett visst släktmönster spåras, som leder till misstanken, att de ursprungliga Winnbergarna Just haft det utseende, som kyrkoherdarna avslöja från sina tavlor.

Källa: Lars Erik Winnbergs Släktkrönika