Troligen härjade pesten även i Norrland
För en tid sedan bloggade jag apropå en fråga om digerdöden i Danmark. Men kom farsoten även till Norrland? Bristen på skriftliga källor från medeltidens Norrland borde göra det svårt att forska om saken. Finns det överhuvudtaget indikationer på att norrlänningar dog i pesten under medeltiden?
För de delar av Norrland som lydde under Norge, i synnerhet Jämtland, är beläggen för omfattande ödeläggelse under andra hälften av 1300-talet övertydliga. Landskapet är väl utforskat både vad beträffar skriftliga och arkeologiska källor. Mer än hälften av bebyggelsen tycks ha övergetts under senmedeltiden.
För de delar av Norrland som lydde under svenska kronan är beläggen mindre tydliga, men det beror sannolikt mer på bristen på källor än på att bygderna klarade sig bättre.
Vi har skriftliga indikationer på att åtminstone Hälsingland hemsöktes. I ett brev från 1359 läser vi att domprosten i Uppsala och åtskilliga präster, däribland kyrkoherde Ulf i Järvsö, har öppnat Sankt Eriks relikskrin. Den extraordinära handlingen berodde på att skrinet gått sönder, och prästerna var rädda för att det skulle falla i bitar på Maria Magdalenas festdag (22 juli). På denna dag avsåg man nämligen att bära skrinet i procession till Gamla Uppsala. Orsak: folk i Uppsala ärkestift – som omfattade hela det svenska Norrland samt Jämtland – hade enträget bett ärkebiskopen därom.
Folket trodde att relikprocessionen skulle mildra Guds vrede och få Herren att visa nåd mot de av stor dödlighet drabbade människorna. Vi vet inte vilken dödlighet som avses i dokumentet, men det ligger nära till hands att anta att ärkestiftet hade drabbats av en av de pestepidemier som förhärjade Europa under decennierna efter digerdöden.
I ett brev från 1395, bevarat i avskrifter från 1700-talet, finns ännu en indikation. Brevet utfärdades av tolv ledande män i Sunded (nordöstra delen av dagens Hälsingland), som legat i tvist med ärkebiskopen rörande tiondet. Sundedsborna hänvisar till ett gammalt kungabrev, enligt vilket de har tillerkänts rätten att behålla en tredjedel av fattigtiondet till följd av det stora antalet fattiga som funnits där ”för den stora döden”.
Vem som har rätt, eller fick rätt, i tvisten är för vårt vidkommande mindre intressant än det faktum att folket i Sunded direkt hänvisade till ”stora döden” i sin argumentation.
1 895 visningarKälla: Dick Harrison SVD Artikel 2016-11-26