Lappmarkens första svenska nybygge

Lappmarkens första egentliga svenska nybygge, Gråträsk i Pite lappmark, som anlagts ej långt före 1606, var en typisk fiskesjölägenhet. Det följdes av många andra även söderut i Åsele och Lycksele lappmarker.) Det är ingalunda förvånande, att de svenska nybyggare, som på 1600-1700-talen slå sig ned i Lappmarken, på detta sätt i stor utsträckning just bli fiskesjöbebyggare.

Härtill ha med all säkerhet bidragit framför allt två omständigheter. Först och främst ha svenskar kunnat följa den ovan omtalade traditionen att anlägga boplatser för fiske och slåtter vid sjöstränder. När ungt folk från t. ex. Skellefteåtrakten gåvo sig upp i Lappmarken för att där grunda egna hem, var det för dem naturligt att anknyta till fjällfiskefärderna, som de tidigare deltagit i eller annars väl kände till.

För det andra ha anvisningar på lämpliga platser för nybyggen på lappskattlanden ofta inhämtats från de lappar, som inbjudit eller givit tillstånd till bosättningen och för vilka fiskesjöbebyggelsen varit den naturligaste. Ett exempel skall i korthet anföras.

Nybygget Nästansjö i Vilhelmina socken anlades år 1764 genom en man från Åsele socken, Nils Nilsson. Lappen hade för Nils Nilsson berättat, huru övermåttan fiskrik Nästansjön var och om de vidsträckta och gräsrika ängarna vid de bäckar, som strömmade ned till Nästansjön.

Lapparna skola hava ivrigt uppmanat och uppmuntrat honom att bosätta sig där. Våren 1764 kom också Nilsson med sin familj till Nästansjön och timrade med sönernas hjälp en fyrknytt stuga. Brist på mat led man aldrig här, ty uti vissa av sjöns vikar sägas sik, id och abborre ha stått så tätt packad, att man kunde håva in mängder av ‘fisk i båten med handtagsbyttor av trä, och överallt i skogen vimlade det av fågel.

Ur: Från vildmark till bygd, Åke Campbell, 1948